Djungeläventyr på autopilot

I trailern till filmen "Upp" påpekas det stolt att här är en ny film av dem som gjorde "Monsters, Inc", "Hitta Nemo", "Ratatouille" och "Wall-E".

Det är en imponerande men också förpliktigande lista. Man förväntar sig något av samma klass, men i mina ögon når "Upp" inte upp (ursäkta ordleken) till den nivån.

Ändå är inledningen riktigt bra. I en underbar prolog får vi möta huvudpersonen Carl som en liten pojke. Vi får se hur han möter en flicka och i ett gripande bildmontage visas hur de blir kära, gifter sig och hanterar sin barnlöshet. De lever ett lyckligt liv tillsammans och har bara en ouppfylld dröm, att åka på djungeläventyr.

Det är därför änklingen Carl fyller sitt hus med ballonger och flyger iväg mot Venezuelas djungler. Slumpen gör att han får med sig den lilla scoutkillen Russell som kommit för att förtjäna utmärkelsen "hjälpt en pensionär". Russel och Carl blir ett osannolikt men sammansvetsat äventyrspar.

Fram till dess är "Upp" riktigt bra men så fort ballonghuset landar i djungeln känns det som om luften går ur. Filmskaparna verkar ha slut på idéer och kan bara föra berättelsen i mål på autopilot. När Russell och Carl möter en galen och skjutglad gammal upptäcktsresande i djungeln så börjar jag tvivla på att filmskaparna har hämtat inspiration från rätt filmer.

Jag associerar, kanske orättvist, till vuxna förebilder som "Apocalypse Now" och Werner Herzogs "Fitzcarraldo". Jag hade hellre sett tydligare inspiration från Jules Verne. Den andra hälften av "Upp" kämpar därför förgäves med att hitta rätt stämning mellan pang-pang och familjeunderhållning.