doft
Det är mycket som försvinner när vintern drar in och hösten rullar över för att dö. Inte minst dofterna. Snö och is får allt att stelna och stanna upp. Inget stinker, inget doftar. Allt drar sig undan. Ner i jorden, in i stammar och hålor, in bakom dörrar.
Att hålla koll på exakt när dofterna, och våren, kommer tillbaka är omöjligt. Visst, det finns tecken, men grönskan och lukterna kommer ändå som en överraskning varje år.
Världen går från svartvitt till technicolor på ingen tid alls.
Det som drog sig undan kommer fram igen för att dofta, lukta och osa: den mjuka doften av ett regn på ingång, de kväljande dunsterna av tät trafik i en stekhet storstad, kokosångorna från sololja på en myllrande sandstrand, doftchocken från kräftskal som glömts i en plastkasse i solen.
Inget kan som dofter oväntat plocka fram platser, personer och händelser ur minnet.
Vik runt ett hörn, lyft på ett lock, öppna en dörr och det du inte ens minns att du kommer ihåg kommer oväntat ramlande tillbaka genom åren.
Sommaren är den årstid som -- åtminstone i vår fantasi -- är starkast kopplad till kärleken.
Skira midsommardrömmar om den tillkommande blandas med fyllevingliga kontaktförsök på festplatser och diskotek.
I spåren av den vetenskapliga upptäckten av feromoner har en industri uppstått runt doftämnet vi, utan att veta om det, använder för att kommunicera och locka sexuella lekkamrater.
"Vill du öka din attraktionskraft?" undrar en försäljare av feromonparfym på nätet.
För att understryka doftämnets magiska kraft plockas käckt ett exempel ifrån grisarnas värld där "galten i parningstider frustar saliv över suggan, som genast fryser i parningsställning".
Mig veterligt har reklamen än så länge inte varit särskilt framgångsrik och de flesta av oss skvätter fortfarande mest taxfree-fynd på kroppen för att dofta gott i sommarkvällen.