Min lillebror är yngsta syskonet av fem, men det stod tidigt klart att han var skarans stjärna. Inte bara var han hel, ren och helt befriad från några som helst impulser till hyss eller kriminalitet. Han var dessutom något fruktansvärt klipsk. På högstadiet blev han sörmlandsmästare i DN:s nutidsorientering och fick ta emot diplom av drottningen, och naturligtvis fick han 2,0 poäng på högskoleprovet.
Det enda smolket har varit hans musiksmak. I unga år lyckades han fastna för Ace of Base. Och det med råge. Under flera år var han landets ledande Ace of Base-expert, och drev inte bara en avancerad fansite utan ordnade också flera konvent där fans från hela världen kom till Göteborg för stadsvandringar i syskonen Berggrens kvarter.
Jag vet vad ni tänker: låt den som hade bra musiksmak som barn kasta första stenen. Men nu är han ju inget barn längre, och den antiintellektuella musiksmaken består. I går sågs vi över sista lunchen innan han lämnar stan för S:t Görans sjukhus och det tog inte många minuter innan han hade uppdaterat mig på de senaste heta newsen bland de "acers" som fortfarande går runt och ber för en seriös återuppståndelse.
Jag vet inte riktigt vad sensmoralen är, men jag inbillar mig att jag hellre skulle få njuren transplanterad av någon som visar något tecken på mänsklig svaghet än nån übermensch som bara lyssnar på Wagner.