Någon som har lyckats undvika den ständigt leende familjen Wahlgren på sistone? Nej, tänkte väl det. Den som svarar ja på den frågan har antingen legat i en snödriva med ansiktet neråt i två veckor eller så ljuger den.
Sen antar jag att ni som jag har gäspat rätt högt över kvällstidningarnas Guinness rekordbok-jakt i grenen "flest vinklar på ämnet 'folk som hellre spelar fars än går på bröllop'".
Mer spännande har det varit efter bröllopet, sedan Aftonbladet började vältra sig i hur Laila och Niclas Bagge Wahlgren har fått mer eller mindre hela sitt lyxbröllop betalt av olika sponsorer. Jag är i och för sig inte så där överdrivet exalterad över det heller. Om de lyckligt älskande vill att det ska stå Elgiganten på bordsplaceringarna så är det väl fullständigt upp till dem (jo det är sant: bordsplaceringen var sponsrad av Elgiganten). Att sen gnälla över att en kvällstidning skriver om sponsringsorgien tycker jag dock att de kunde ha ställt sig över. De har väl en smekmånad att tänka på (till Aruba som Niclas av en händelse hyllade i ett resereportage i TV4:s "Förkväll" nyligen, sponsrat av Ving).
Det jag däremot blir illa till mods av är själva grundorsaken till Aftonbladets lustjakt på paret: att Expressen enligt uppgift har pröjsat minst 50 lakan för den exklusiva rätten till bröllopsbilderna. En uppgörelse som gick så långt att de nygifta kom ut en och en ur kyrkan med jackorna dragna över huvudet som om det var en mordrättegång de var på väg ut från i stället för sin lyckligaste stund i livet.
Och åter igen: att Bagge-Wahlgrens tackar och tar emot kan jag fatta. Däremot skulle jag verkligen önska att Expressen höll huvudet högre än så. Jag råkar veta att det inte är första gången tidningen lättar på plånboken för att få ensamrätt. Så sent som härom veckan fick en bekant en stadig bunt tusenlappar för att hålla käften om en snaskig story tills den kom ut i tidningen. Just när det gäller Aftonbladet har jag inga personliga upplevelser, men jag utgår från att tidningen inte riktigt är redo att kasta första stenen med rent samvete.
Att jag surnar till är förstås för att jag vet att folk inte är sena att dra alla journalister över en kam (precis som i alla branscher) och att allt unket spiller över på alla oss som jobbar med det här. Och för nästan alla seriösa tidningar är det av trovärdighetsskäl uteslutet att betala för att få folk att snacka eller ställa upp på bild.
Eller så är jag bara avundsjuk. Äh - har ni bara nåt exklusivt att bjussa på ska jag inte vara den som är den. En trisslott ska jag nog kunna klämma fram. Eller vad fan - jag slänger in en kopp kaffe och en biscotti från Corren-fiket också. Men då får ni dra upp jackan över huvudet om Extra Östergötland ser er.