Dramakomedi: Bäst före

Visst känner man igen honom, den förtorkade tyste mannen som verkar ha fastnat i soffan med fjärrkontrollen i handen. Där hittar vi den nyblivna pensionären Bosse (Brasse Brännström), vars fru har fått nog och lämnat honom. Som tur är har Bosse två kompisar, snitsige fixaren Lennart (Kjell Bergqvist) och den snåle sjukpensionären Anders (Göran Ragnerstam) som han dricker bärs och spelar V75 med. När de vinner en liten slant bestämmer sig vännerna för en uppiggande resa med Finlandsfärjan och då träffar Bosse Anna (Ewa Fröling) en gammal flamma från förr. Plötsligt ser det ut att ljusna för Bosse.

Framförallt verkar det rätt schysst att åka färja.

Välklädda människor som bor i snygga sviter och träffar patinerade puddingar är ju toppen. Precis när man börjar misstänka att "Bäst före" i själva verket är en riktad annons från ett färjebolag till ett äldre ålderssegment går det mesta ändå snett för våra hjältar.

I ett makligt tempo och med en lätt melankolisk stämning rör sig trion i gränslandet mot den riktiga ålderdomen där sjukdom knackar på dörren och väletablerade relationer omprövas.

Det är roligare att se på än det kanske låter och fraser som "livet blir aldrig som man tänkt sig", "vi ska alla dö" och "jag pissar bara stötvis nu för tiden" landar naturligt när de skådespelande superproffsen kommer loss.

Det enda filmen missar är väl att ringa in varför livet har blivit så här tråkigt för Bosse, när exakt gav han upp och varför? Något mer fördjupande om bristerna i relationen till fru och dotter hade inte skadat.

Precis som "Kvartetten" och "Marigold hotell" uppmuntrar "Bäst före" till livsglädje i övre medelåldern och kan den här historien få en enda gubbe (eller gumma) att ta tag i andra chansen innan dörren slår igen är väl det gott nog.