Ingen av de trettiotre arbetande männen, kvinnorna och barnen sörjer när plantageägaren Henry Townsend plötsligt dör vid ung ålder. Varför skulle de göra det? De var inte anställda utan ägda av honom, en av många slavägare i USA i mitten av 1800-talet.
Likväl var han så unik att hans död bildar den fenomenala upptakten till Edward P Jones omtalade roman "Den kända världen". Henry Townsend var nämligen själv före detta slav. En svart man som i vuxen ålder köper egna slavar.
En av Edward P Jones huvudpoänger med romanen är att visa att mänsklighet och omänsklighet inte hänger samman med hudfärg. Eftersom slaveri var tillåtet, varför skulle inte de som kunde utnyttja systemet? Oavsett hudfärg.
Den närmast majestätiska kraften i denna myllrande rika krönika beror dock bara delvis på den anomalin. Edward P Jones gör något så utmanande, närmast förlegat som att skriva ett slags kollektivroman. Resultatet är djupt imponerande och fullkomligt bedövande. Alla gestalter framträder i full skala, vare sig de är iskallt vidriga eller relativt godhjärtade.
I ett USA som fortfarande förtränger en stor del av sin historia har "Den kända världen" lovordats och prisats som få andra romaner på 2000-talet. Men en roman av denna kaliber har alltid universell räckvidd. Jones rör sig med en förbluffande lätthet mellan olika gestalter, rums- och tidsperspektiv. "Den kända världen" är lika självklar som rinnande vatten. Och lika oundgänglig.
Örjan Abrahamsson
Örjan Abrahamsson