ny bok
Helene Tursten: Eldsdansen
Alfabeta Anamma
När en misstänkt pyroman femton år efter mordbranden själv hittas uppbränd, anar kriminalinspektör Irene Huss omedelbart ett samband. Så utredde hon också det första fallet.
Ingen mordbrand kunde emellertid knytas till den säregna, tystlåtna flickan Sophie. Ingenting kan heller förklara varför någon bränner upp henne femton år senare.
Så långt är allt kriminalromantekniskt normalt, det vill säga övertygande mystiskt och gåtfullt lockande i Helene Turstens sjätte roman om kriminalinspektör Irene Huss vid Göteborgspolisen. Turstens berättarstil är lika rak och okonstlad som Huss polisarbete.
Huss är en för genren ganska ovanlig, det vill säga ovanligt normal hjälte. Hon är jordnära, sansad, klok. Rentav en trevlig kriminalinspektör, utan divalater eller nattsvarta baksidor. Hon är varken alkoholiserad eller operafantast. Därtill har hon ett påfallande normalt, lagomlyckligt familjeliv.
Författaren gör rentav en sak av all denna normalitet när hon i "Elddansen" ironiserar över andra, alltför fantasifulla och alltför verklighetsfrämmande kriminalförfattare.
Då vågar ändå Helene Tursten sig på ett utmanande konstgrepp när hon låter den tidigare misstänkte pyromanen Sophie arbeta på en koreografi om just brand och bränder vid sin död. Den som förmår tolka "Eldsdansen" rätt, har också nyckeln till hela den tragiska historien.
Onekligen en ganska fantasifull idé som tyvärr inte håller riktigt. Inte för att själva idén skulle vara otrolig -- tvärtom -- utan för att Tursten inte förmår gestalta den övertygande. Koreografin doftar papperskonstruktion. Jag ska dock medge att bildmässigt, exempelvis i ett filmmanus, är idén klockrent snillrik.
Men i övrigt, faktiskt för det mesta, är "Eldsdansen" en effektivt berättad och hyfsat spännande kriminalroman. Pusselbitarna faller på plats enligt den eviga sanningen att merparten av alla brott har anknytning till familjen.
Så bjuder sällan ens de mest skrämmande brott på något nytt under solen. Vi är ju betydligt mer förutsägbara än vad vi vill inbilla oss.