Elisabeth Mansén: Sveriges historia 1721-1830

Under hösten utkom den senaste delen i Norstedts stora historiska serie. Volymen är nummer fem i ordningen av totalt åtta band som skildrar Sveriges historia utifrån den allra senaste forskningen. I våras kom Nils Erik Villstrands del om 1600-talet, som på ett förtjänst fullt sätt visade hur mycket ny kunskap som skapats sedan ett liknande försök att sammanfatta hela Sveriges historia gjordes för mer än 50 år sedan.

Nu har alltså turen kommit till 1700-talet. Boken är passande nog skriven av idéhistorikern Elisabeth Mansén, vilket snabbt märks i texten. Hon har ett fokus som skiljer sig från traditionella historiker och som passar mycket väl för detta århundrade, då så mycket handlar om debatter, idéströmningar, lärdom och kontakter.

Här är det dessutom, befriande nog, inte fråga om en traditionell kronologisk historieskrivning, där den ena händelsen följer på den andra. Istället varvas olika teman fritt i boken, där ämnen som konst, upplysning och litteratur har en lika naturlig plats som krig, kolonier och handel.

Den tematiska indelningen gör visserligen att något av överskådligheten går förlorad, men känslan för århundradet blir desto starkare.

Mansén vill mer än någonting annat få läsaren att känna hur det kunde ha känts att leva under 1700-talet. När böndernas förutsättningar gestaltas nöjer hon sig inte med en beskrivning som lämnar avstånd mellan läsaren och det beskrivna - istället får man följa med in i bondens gård, man får stifta bekantskap med deras villkor, hur köket var inrett och fungerade, och till och med vilka färger som dominerade. Helt enkelt får man veta vad mer än tidigare om livsvillkoren i samhällets alla skikt, och då både vilka möjligheter och hinder som fanns för människorna.

Mycket hände under det 1700-tal som är föremål för Manséns beskrivning, där Sverige 1721 stod som en förorättad och stympad stormakt, för att 1830 vara ett land som haft fred i mer än femton år och var på god väg att bli en välordnad nationalstat.

Visst var freden, vaccinet och potäterna en viktig del i att många svenskar fick det bättre.

Men minst lika viktigt var det att 1700-talet medförde ökade kontakter med omvärlden, att vetenskapernas landvinningar inte bara stannade vid universiteten. Sist men inte inte minst, en öppnare debatt blev möjlig, där Sveriges tryckfrihetslag från 1766 visserligen blev tillfällig, men som grundades i tankar som skulle bana väg för en allt starkare medelklass under 1800-talet.

I Elisabeth Manséns nya bok blir 1700-talet en värld dit man gärna återkommer.