I samarbete med Filmtrailer.se
Det finns många skäl att gilla Nanny McPhee - och nästan lika många skäl att ogilla henne. I den andra filmen om den trollkunniga barnsköterskan uppstår en utmattande dragkamp mellan plus och minus - en kamp som kan summeras med en svag betygstrea.
"Nanny McPhee och den magiska skrällen" är å ena sidan en fantasieggande berättelse om en mamma som måste ta hand om sina barn, gården och systerns bortskämda ungar medan hennes make är borta i krig. När hon nästan gått in i väggen kommer hjälpen i form av en magisk nanny.
Å andra sidan är filmen, framför allt i början, en orgie i skrikighet och kladd-och-klafs-humor. Regissören och scenografen försöker vinna billiga poäng med hjälp av gapande munnar, höga tjut och tonvis med stinkande lera. Men fem illhojtande ungar som kravlar runt i lera är bara roligt i exakt tre sekunder.
Nanny McPhee är ett hjärteprojekt för skådespelerskan Emma Thompson, som inte bara spelar huvudrollen utan också har skrivit manus till de båda filmerna. Hon är också den stora behållningen med "Nanny McPhee och den magiska skrällen". Där andra spelar över håller Thompson tillbaka. Med bara en lätt fnysning låter hon Nanny McPhee fälla sin dom, eller avslöja sin glädje - med viss hjälp av uppseendeväckande attiraljer som skäggvårtor, svinto-hår och utstående tänder.
Och trots att man inte alltid kan hålla med om Nanny McPhees sätt att se på barnuppfostran (rätt avancerad barnaga utövas vid åtminstone ett tillfälle) så är det svårt att värja sig från den brutalsnälla barnsköterskans motto. "När ni behöver mig fast inte vill ha mig kommer jag att stanna. När ni vill ha mig men inte behöver mig måste jag gå." (TT Spektra)