Willy Granqvist:
Samlade skrifter
Del III - Prosa
Lejd
Våghalsigt och heroiskt är projektet, och förmodligen - trots Statens Kulturråds eventuella bidrag - kommersiellt vanvettigt: bokförlaget Lejds fortlöpande utgivning av Willy Granqvists samlade verk.
Någon kioskvältare är Granqvist (1948-85) knappast, inte ens i tredje volymens roll: prosaistens. Snarare framstår han som en angelägenhet för finsmakarna - och som han gör det!
Särskilt den första, längsta och mest komplicerade prosaboken ("Det blåser i min kropp", 1978) är extremt smakrik mumma för postmodernisten.
Han var inte bara före sin tid i mixen av dagbok och mörka fiktiva fantasier, han fick inte ens några uppföljare: som vore detta verk så unikt och bra att ingen egentligen vågade närma sig dess egensinniga kombination av estetik och etik.
Om den andra boken ("Tiden har inget namn", 1984) i denna samlingsutgåvans tredje del mest är habil och stadig, bräddad med influenser från Borges och Buñuel, och av tidstypiska litteraturmarkörer som materia, tid, kropp och "rörelsens metafysik", så är 78-an ett presumtivt mästerverk, hittills dolt och glömt.
På ett svindlande vis förenas redogörelsen med fantasteriet, vardagens iakttagelser med de grymma avslöjandena. Realismen blandas med mörka drömmar och litterär medvetenhet. Willy Granqvist skapar något extraordinärt: en objektiv subjektivitet, en idéernas och sinnlighetens förening, en abstraktion som inte sällan är äckligt konkret.
Och han frammanar med diversifierande medel en konstant känsla av främlingskap. Han lever mitt i världen - anställd på radion, ofta museibesökare, inte sällan sällskaplig vid middagar och fikastunder - men han verkar göra det på en fruktansvärd egg mellan närvaro och distans, inlevelse och frånvaro.
Han finns som membran och vibrato och hela tiden anar läsaren, jag, att han snart kanske inte. Det är så sprött och så skarpt, så på samma gång intensivt och distanserat, att jag timmar, dagar, veckor efter den omedelbara receptionen erfar ett slags fundamental rädsla. Rimligtvis måste Willy Granqvist vara en av efterkrigstidens mest genuina och betydande svenska författare.