Riv ett ord, heter det i David Vikgrens tredje diktbok, Inomhuslektionen, mot ett annat, och ett-tu-tre, så har gnistan redan uppkommit. På den vägen är det i detta lika lingvistiskt ekvilibristiska som språkmaterialistiskt dekonstruerande och syntaxbrottsliga verk.
Det är ett 161-sidigt kraftprov, detta, huvudsakligen bestående av nio rader långa och rejält breda dikter. Poesi som utmanar både intellektet och örat och som genom betoningen av texts orala kvaliteter faktiskt vinner innebörd och extraordinär mening vid högläsning.
David Vikgren föddes 1975, växte upp i Övertorneå och diktade i andra boken, "Ordning" (2004), i sårets och våldets tecken kring farorna och fasorna, hoten och hatet, det fruktansvärda förhållandet till en far. Det var drabbande dikt, med en ackumulativ styrka som ingen av kvinna född kunde värja sig mot.
Om "Ordning" - ett av det nya millenniets viktigaste svenska diktverk - var mera manifest och diskursivt, och kanske mera konkret biografiskt än Vikgrens dagsaktuella trea, så innebär det inte att "Inomhuslektionen" blåser för vinden.
Om även besläktat med Ekelöfs Strountes-diktning och nog så benäget för allitterationer och semantiska illusionsnummer är diktverket på talande fot med Sarah och Hagar, det judiska ursprunget och det arabiska, och - ej att förglömma - den norrländska eller tornedalsfinska turismen, realiteten och arbetsmarknadspolitiken. Mycket i världen (och uti Vikgrens rader) handlar, oavsett geografi och religion, om kolonialism: någon förtycker, andra förtrycks.
Några få - eller kanske snarare ett abstrakt paradigm - bestämmer vilka det är som skall underordnas och proletariseras, förslavas och förintas. Denna diktbok drar långa linjer, fast på ett så försåtligt och kommateringsvidrigt vis att enkla växlar knappast kan inlösas på närmaste bank. Och bullen i ugnen är kanske bara en bulle. Men juden kunde vara jag och jag hör ljuden, aningarna, konnotationerna.
En narr som i narrativ. En spår- och språkkänslig yngling som svävar på målet, men aldrig bangar för de neråtslingrande stigarna. David Vikgren är en av Sveriges väsentligaste poeter.