En bok som måste läsas

Agneta Rahikainen (red): Jag är ju utlänning vart jag än kommer. En bok om Henry Parland.

Svenska litteratursällskapet i Finland.

Atlantis 2009

Henry Parland blev ett kortvarigt men intensivt ljus på författarnas stjärnhimmel. Några i hans samtid skulle nog säga ett irrbloss, inte minst hans föräldrar. Han dog 1930 bara 22 år gammal.

En diktsamling kom ut under hans livstid, "Idealrealisation", och en roman publicerades postumt, "Sönder", som för några år sedan publicerades i ny textkritisk utgåva.

Henry Parland hann ändå bli en lovande och högst unik författare bland Finlands modernister. Trots att han älskade att framställa sig som en likgiltig dandy rymmer hans texter en otrolig skärpa och insikt.

Familjen kom från Tyskland. Fadern hade varit i rysk tjänst. Efter revolutionen hamnade familjen i Finland. Märkligt nog skrev Henry Parland på svenska, vilket var hans fjärde språk. Men så gick han ständigt sina egna vägar; släkt och föräldrar till ständig vånda.

Många av oss är bekanta med uttrycket svalkande likgiltighet. Det är från Henry Parland;

En mor kom till mig:

säg

vad är det som fattas i min kärlek?

mina barn älskar mig ej

som jag dem.

Jag sade:

likgiltighet,

lite svalkande likgiltighet

fattas i din kärlek

- då gick hon bort

seende mot jorden.

Trots sin ungdom och korta tid som författare är Henry Parland en av Skandinaviens viktigaste sista modernister; starkt påverkad av namn som Vladimir Majakovskij och Marcel Proust.

Nu har Svenska Litteratursällskapet i Finland samlat och givet ut de brev som finns bevarade till och från Henry Parland, tillsammans med ett urval av hans texter och deras recensioner. Bland annat möter vi hans sjukligt oroliga mamma som säkert gav honom uppslaget till svalkande likgiltighet.

Resultatet är en enastående bok som bara måste läsas! Lär känna den författare som du tveklöst hade tvingats läsa i gymnasiet, om inte en elakartad scharlakansfeber tagit honom från oss alldeles för tidigt:

Denna stora tomhet

som höll i mig

och sedan släppte taget.

Jag föll

ramlade

nästan slog ihjäl mig

mot någonting som kallas verkligheten.

Quem dii diligunt, adolescens moritur: Den gudarna älskar dör ung.