Lena Einhorn berättar om hur hennes mor mirakulöst undkomFörintelsen. Övertygande skildrar "Ninas resa" de hemska odds sompolska judar hade emot sig.
ny bok
Lena Einhorn: Ninas resa. En överlevnadsberättelse.
Prisma
I vår då Anne Franks dagbok kommit ut i en ny upplaga kommer ocksåen bok om en av hennes jämnåriga som mirakulöst räddades undanFörintelsen. Det är Lena Einhorn som skrivit berättelsen om hur hennesmor kom att bli en av de bara några hundra judarna i Warszawas gettosom inte försvann i de nazistiska dödslägren utan i sista stundlyckades hitta skydd hos polacker som vågade ta risken att gömma judar.
Det är en lysande bok som Lena Einhorn skrivit. Den är spännande somen thriller och beskriver bättre än något annat jag läst defruktansvärda odds som de polska judarna hade emot sig.
Nina Einhorn föddes i Lodz i östra Polen, en av många städer ilandet vars judiska befolkning var nästan lika stor som den katolska.Många av hennes släktingar hade utvandrat till USA långt före andravärldskriget -- en följd av återkommande judeförföljelser. Nina ochhennes mor kom själva att tillbringa ett helt år i USA -- ett år undervilket Nina oavbrutet längtade hem till Polen.
Efter den tyska invasionen intalade sig Ninas föräldrar att deskulle leva tryggare i Warszawa än i Lodz. Av någon anledninginförlivades nämligen inte Warszawa, i motsats till det övriga Polen, idet tyska riket. Släktingar till Ninas bror Rudeks flickvän ställde uppoch upplät sin lägenhet i Warszawas judiska getto åt familjen -- trotsatt flickvännen samtidigt bestämde sig för att hon inte hade någonframtid i Polen och flydde till Sovjetunionen.
Varken pappan eller brodern lyckades hitta några jobb i Warszawa. Entid klarade de sin försörjning genom att Rudek smugglade ut smycken ochandra värdeföremål ur gettot, föremål som han sedan via en kontaktsålde till folk med pengar. De fick också kontakt med en rik jude varshustru utvandrat till USA. Han hade inga möjligheter att skicka pengartill henne och hon hade inga inkomster. Där kom Ninas amerikanskasläktingar in. De lånade pengar till kvinnan och hennes man gav i sintur pengar till Ninas familj i Warszawa.
Under denna tid kände de sig fortfarande nästan fria. Nästa stegblev att tyskarna beordrade utrymning av största delen av gettot. Medbara några dagars varsel tvingades familjen ge sig av för att trängasin tillsammans med en massa andra familjer i en liten lägenhet i ettnedgånget hus i det nya getto som nu hermetiskt stängdes av från restenav staden.
Det var första steget i en utveckling mot en total utrymning avgettot -- deporteringen av dess befolkning till dödslägren. Utrymmettillåter inte en detaljskildring av hur livet stegvis blev alltmerhelvetiskt. En detalj bara: några släktingar till Nina lockades som såmånga andra att låta sig frivilligt sändas iväg -- tyskarna lockade demmed några limpor bröd. Så mycket värre än i Warszawa kunde väl enlägervistelse inte bli, trodde de, utan insikt att lägren i självaverket var dödsfabriker.
Till slut hamnar också Nina och hennes mor i ledet av dem som skaskickas iväg. Men någonstans i bakhuvudet minns hon att hennes brorsagt åt henne att hon ska se till att komma sist i ledet och hontränger sig bakåt tillsammans med mamman. När hon till slut står påstationen hör hon plötsligt en röst som säger att de där två sistaslipper följa med. Det är en man i tysk polismössa och hans order bliråtlydd. I verkligheten är det Ninas bror som på något sätt kommit överen po-lismössa och cyklat iväg till stationen. Hans otroliga fräckheträddar dem.
Sista krigsåret lyckas Rudek ordna så att hon kan gömma sig i enpolsk familj strax utanför Warszawa. Hon får veta att hon kan få bo däristället för en annan judisk kvinna. Nina talar perfekt polska, denandra kvinnan talar med jiddisch-brytning och den polska familjen vågarinte låta henne bo kvar. Inte heller vågar de ta emot Ninas mor somhittar ett annat gömställe, men till slut blir innebränd i en kyrkatillsammans med hundratals andra judar. Fadern försvinner i någontransport till ett läger och möter säkert samma öde som alla andrasläktingar.
Boken bygger på vad Nina berättat i bandade intervjuer. Hon kom tillSverige kort efter kriget, sedan Polen åter-igen visat sig vara ettland där judar inte kunde leva tryggt. Hon kom tillsammans med JerzyEinhorn som blev hennes man. Själv fortsatte Nina sin läkarutbildninghär och blev liksom sin man en ledande specialist på cancersjukdomar.Hon avled själv i cancer 2002.
Av intervjuerna har Lena Einhorn på ett mästerligt sätt skapat enenastående tät skildring. Ett återkommande tema är hur Nina varje gånghon mirakulöst blivit räddad också får anledning att känna skuld överandra som inte hade samma tur. Det är skuldkänslor som kom att förföljahenne liksom andra överlevande från Förintelsen genom hela livet.