Lars-Olof Hallberg:
Äppelkungar - de sista ängsfruktodlarna i vildapelns rike
Gullers förlag
Det är inte bara Kurt-Egon på Törnabygd 1:2 med sin lie och sekatör, lommarna som ropar från sjön Åsnen eller aplarna som får de grå murarna att gå i blom. Det är inte heller Betty på Igelön med sina knivskarpa minnen av Urhults Kungsäpple, Åkerö, Grågylling och Gul Richard.
Eller korna som simmar till betet på ön, diplomet från "Landforeningen Dansk Frugtavl", travarna av fyrtiokilos fruktlådor på Ålshults station. Bisurret i frukthavet, gjusen över sundet, Blomma, Majros och Nätta i fållan, slåttergubbe, jungfrulin och tusen och åter tusen äppelympar. Sjön genom grenverket, slånlaven som gnistrar, doften omvandlad till boksida.
Det är allt detta tillsammans.
Folk som stävar i ett jordiskt universum. Inte nödvändigtvis lycka, men så rikt, så verkligt att jag har svårt att förstå den mänsklighet som väljer att fasa ut det. Ändå är det så; ett äppelrike på marginalen, en exotism som växer i försvinnandet.
Dags för intervjuer och minnen, döden står emellan, skynda, skynda.
Det gör Lars-Olof Hallberg, duktig naturfotograf och med allt bättre skärpa i språket. Han går direkt från morfars äpplelådor med sina täcken där på yttervinden, sin mors ungsbakade äpplen, sin dagliga frukt i skolväskan, ut i den värld han har nära, inte bara fysiskt. Och det är då det blir bra, en slags sammanväxning.
"Äppelkungar" är en bok om äpplen och ändå inte. Anslaget, djupet, de 240 sidorna, samtalen, tidsspelet, överblicken associerar till ett verk om en världsdel, en arkipelag någonstans, något etnologiskt vidlyftigt.
Men inga globala översikter precis. Trådar mellan Fruktcentralen i Urshult, Adamsons lanthandel, Sirkön, Kurrebo, Dunshult och Munkanäs. Se de tusen prickarna på en karta med någon mils radie: södra Åsnenbygden som för bara ett sekel sedan hade femhundra ängsfruktodlingar. År med en miljon kilo frukt på leveranssedlarna. Frukt som betalade mangårdsbyggnader och ladugårdar, gav rykte och all den efterklang som Hallberg samlat.
Begreppet ängsfruktsodling har sin geografiska hemort här. Vildaplar med högt sittande ympställen, "koympar", så att djuren inte skulle göra illa träden. "Äppelkungar", har, berättar Hallberg, kommit till under många år. Markspekulationer, strukturomvandlingen, avfolkningen och inte minst folks bortgång blev en del av resan.
Men läs om Belle de Boskop, Cox Orange och Gult kaneläpple, läs minnet av Hilding i Hackekvarn och framtidstron hos den unge Per-Anders på Ellenäsa udde som inte ger upp. Se dokumenten: fruktlådstravar på roddbåtar, Gösta med sitt ympris och bastknippet över axeln, barn som är delaktiga.
Utvägar, sorg, skönhet, äpplesmak.
En tugga på ett Törnabygds Holländare.