deckare
Leonie Swann: Glenkill
Översättning: Karin Nyman
Alfabeta
Det gäller att stålsätta sig mot information som succédebut, sålts till femtioelva länder, kritikerframgång i sitt hemland. Rentav prisbehängd. För att vara ett förstlingsverk är visserligen den pikareska kriminalhistorien "Glenkill" uppenbart flyhänt, originell och udda. Alla egenskaper som brukar vara positiva.
Men så har man sitt eget subjekt att dras med. Och det vill inte riktigt gilla det här. Jag tråkas till leda av allegorin om fåren som ska föreställa människor, eller åtminstone betrakta mänskligt beteende lite vid sidan av, sida upp och sida ner. Detektivfåret, Miss Maple, som hämtad ur en Agatha Christie- roman, ska undersöka ett brottsfall på fåraherden George Glenn som hittats död. Likt i en rysk 1880-talsroman radas hela byn Glennkills personage upp innan romanen börjar med epitet som "det ulligaste fåret", "ledarbaggen", "hjordens snabbaste".
Till författarens försvar ska sägas att hon leker med detektivgenren, lite postmodernt ironiskt så där, tyskan Swann rör sig också hemtamt i gröngräset på Irland. Men hur varmhjärtad, rolig och spännande "Glenkill" än skulle kunna uppfattas som så är det just dessa egenskaper som gör den lite för lättviktig. Det är svårt att se vad Swann vill annat än att visa upp ett skickligt berättarmaskineri som klarar av att förvandla människor till får, och får till människor.
Maria Tellander