Så mycket historia ett ord kan bära! Förra veckan ställde jag en fråga om ordet base, som en läsare hade funderat kring. Det är svårt att hitta i ordböcker men kanske kände spaltens läsare igen det, tänkte jag.
Och det gör ni sannerligen. Jag har förts in i en lantlig värld av storbyk, bad, grisslakt och potatiskok, "svinpära" som Stina Karlsson från Åbo skriver. Carl-Erik Ehrenkrona, uppväxt utanför Mjölby, berättar hur basen kunde användas för att få ett rum ångande varmt när man skulle slunga honung – då gick det lättare nämligen.
Lennart Gustafsson i Skänninge minns 40-talets kalla vintrar då hans föräldrar använde basen för att smälta snö när gårdens källa var frusen.
Lars-Erik Lindqvist har vänligheten att skicka med ett par illustrationer för att beskriva hur en base ser ut.
Viola Ingvarsson bifogar en bouppteckning från år 1900 där ordet stekbase finns med.
Kort sagt är jag smått överväldigad och mycket glad över alla ambitiösa och levande förklaringar jag fått, från olika håll i Östergötland.
En base är alltså det jag skrev förra gången. Ett slags stor gryta, inbyggd på något sätt så att det går att elda under den, med åtskilliga användningsområden.
I dag lär det vara ett populärt auktionsobjekt, som gärna används som ett prydnadsföremål.
Ordet base går tillbaka till basa, som bland annat kan betyda elda, värma upp.