Hanna Sofia Öberg: Glömda - rapport från en svensk flyktingförläggning, Pocky.
Finge jag råda skulle Hanna Sofia Öbergs rapport från en svensk flyktingförläggning vara obligatorisk för alla och envar. Tjänstemän, politiker. För alla med minsta lilla åsikt om asylsökande och svensk flyktingpolitik. För sverige- demokrater och annat mörkerfolk inte minst.
Det var för att hitta verkligheten bakom alla siffror, lagar och regelverk som journalisten Hanna Sofia Öberg på Norrköpings Tidningar under ett år bosatte sig i området Stålhagen i Hultsfred. En flyktingförläggning, en av Sveriges äldsta och största, som 2004 hyste 600 asylsökande från ett fyrtiotal länder (i februari i år var antalet sökande 280).
Att se och höra med egna ögon och öron var utgångspunkten. Möta några av dem "som lever mitt i Sverige och som ständigt omdebatteras men som ändå är glömda av de flesta". Att skildra vardagen, som genomsyras av en enda sak: kampen för att få stanna kvar. Och, kan tilläggas, för att överleva mentalt.
Som en av sjuksköterskorna på Asylsjukvården uttrycker det: "En del människor är större vrak när de åker härifrån än de var när de kom hit. En del är vrak när de får sina uppehållstillstånd." Vad det säger om det svenska asylsystemet är uppenbart.
Persongalleriet i "Glömda" utgörs av sju familjer från olika delar av världen: Västbanken, Kosovo, Turkiet, Azerbajdzjan, Kongo, Afghanistan, Irak. Alla i ständig väntan på Beslutet: Uppehållstillstånd eller avvisning?
Anonyma asylärenden (när de inte då och då hamnar i media) för de flesta av oss; av Öberg porträtterade som individer. Utöver dessa - Amal, Edona, Kenan, Gulay, Josef, Pervin, Senan med flera - möter vi även mottagarna: tjänstemän från Migrationsverket, polisen, sjukvårdspersonal, frivilligarbetare, kyrkan, skolan, komvux, juridiska ombud, tolkar.
Kontraster? Många och motsägelsefulla. Inte lätta att förhålla sig till och Hanna Sofia Öberg lyckas imponerande väl med att ge en paradoxalt läsvänlig helhet. Upprörd blir man, gång på gång. Förbannad. Men kan också lita på att det finns fog för det. Här slarvas varken med fakta eller intryck - alltigenom inkännande, vederhäftigt och välbalanserat.
Hur det är att vara asylsökande i Sverige går aldrig att förstå utifrån. Glömda" bidrar ändå till att minska avståndet. En oundgänglig bok!
MARGARETA WIMAN