En man flyr i panik på nattliga, regniga gator. Vem är han? Varför flyr han? Vart är han på väg?
Han skulle kunna vara "State of play"-författaren, hans förföljare skulle kunna vara en bloggiljon rasande bloggare - och han hamnar onekligen mitt i 2009, i den hetaste debatten just nu: Vem bevakar makten bäst, de gamla eller nya medierna?
Mediedebatten"State of play" har svaret. Den är en hyllning till den traditionella journalistiken, till murveln, grävaren, kufen som blänger surt och sarkasmmuttrar "Jag måste nog läsa ett par bloggar innan jag kan ha en uppfattning om den saken" till tidningens unga, förstås, kvinnliga, förstås, onlinereporter.
Men det är inte bara mediedebatten som får "State of play" att kännas mer 2009 än ett Twitterinlägg om svininfluensan. Skurkarna är privata säkerhetsstyrkor i Irak, de ständigt kretsande helikoptrarna piskar upp en kronisk paranoia med sina rotorblad, alla övervakar alla, lurar alla och mästerskurken är alltid den vite mannen i slips. (Nej, jag avslöjar inte handlingen nu - för säkerhets skull är alla misstänkta vita män i slips).
Som en grizzlybjörnRussell Crowe lufsar sig igenom murvelrollen som en grizzlybjörn med vittring på byte, Helen Mirren som tidningschef kommer att få beröm (den typen av skådisar får alltid beröm för den typen av roller) men allra bäst är Jason Batemans trasiga biroll.
Några filmklyschor och logiska luckor håller betyget nere. Annars är "State of play" en gammaldags, hederlig thriller om moderna, mycket ohederliga skurkar. (TT Spektra)
Erik Helmerson