Grunda med arketypisk cirkusröra, allegorisk tivolisatir och pandemonisk karneval. Kyl ner med isiga flak av Stephen Kings Pennywise ur "Det" eller Joker från Batman.
Tillsätt en psykotisk mix av David Lynch, Chuck Palahniuk ("Fight Club"), Mervyn Peake, H P Lovecraft och Kafka. Förhöj med stänk av "Alice i underlandet", några matskedar Commedia dell?Arte och Alfred Jarrys Kung Ubu. Slajsa ner några rejäla bitar av Freud och doktor Jekyll/mister Hyde samt valda delar ur Dantes gudomliga helvete.
Toppa med jackassig slapstick, blackoutat delirium, narrspeglande surrealism och mänskliga kuriosakabinett.
Sätt därefter själen i skyddad karantän, stoppa ner sugröret och avnjut!
Eller avsky - läsare med coulrofobi, clownskräck, bör under alla omständigheter hålla sig på avstånd från Will Elliotts stilfärdigt spejsade roman Cirkus Pilo. Samt betänka att: Ju trevligare människa, desto elakare clown.
Huvudperson i Elliotts hallucinerande mardröm, suveränt översatt av Ylva Spångberg, är Jamie. En ung man utan egen identitet, en wannabe. När så några bisarra clowner dyker upp under en hotfull natt, vrids verkligheten ur led och Jamie hamnar i ett slags mellanrum: i en liten ficka av världen, ett nöjesfält på gränsen till helvetet (vägen dit går via en hiss) där en ond och sadistisk cirkusvärld dompteras av ledarclownen Gonko, materiemanipulatören MM och de konkurrerande direktörsbröderna Pilo.
Även Jamie blir clown; med sminket på är han JJ, maktgalen, farlig, grym. Wannaben har blivit Någon, ett megalomaniskt Jag som måste ha insiderhjälp från en motståndsrörelse för att hitta tillbaks till sitt mindre onda själv.
En kittlande elak skräckcoctail på nygamla ingredienser. Effektfull i smaken. Något fadd i avrundningen.
MARGARETA WIMAN