Det händer inte så ofta att man får läsa ett hederligt, brett upplagt modernt familjedrama - sådana gestaltas numera mest på scenen eller i filmen. Men den danska författaren Trisse Gejls femte roman - hennes första på svenska - för tankarna till Thomas Vinterbergs "Festen" eller till något av Lars Noréns stycken om såriga relationer i familjen.
Precis som romanens titel antyder kretsar romanen kring en tvättäkta patriark: en man vars ord är lag, som är van att få sin vilja igenom både hemma och på jobbet, som är auktoritär, elak och cynisk. Därtill är han anstruken av främlingsfientliga åsikter.
När romanen börjar har han just pensionerats från tidningen som redaktör. Sedan hustrun, som är den som egentligen styrt familjen, gick bort är ingenting sig likt, särskilt inte söndagarnas familjemiddagar. Till dem kommer inte längre hans vuxna dotter med familj. Hon har brutit med fadern när han skrev en nedgörande recension av hennes förra bok. Nu sliter hon med en ny bok där hon vill göra upp med västvärldens islamofobi. Faderns tomrum efter både hustrun och dottern kan inte fyllas av den hunsade sonen och hans ständigt välmenande och medlande hustru.
Gejl har rollbesatt sitt drama efter klassiskt manér. Det är igenkännbart och en hårsmån från att vara förutsägbart. Patriarken, dottern och svärdottern berättar ur sina perspektiv om konflikterna, om sin ångest och om sin oförmåga i egna kapitel som avlöser varandra. Det är en familj i sönderfall som skildras och när dotterdottern försvinner ställs allt på sin spets.
Med säker hand lotsar Gejl sina romanfigurer genom ett drama där de konflikter som det danska samhället tampas med - kulturkrockar och främlingsfientliga strömningar - också avspeglar sig i det privata. Som brukligt är i klassiska familjeromaner har romanens huvudpersoner mot slutet av boken genomgått en utveckling.