De små dyrgriparna ska genast in i vägkrogsbiblioteket på Östgötarasta i Ödeshög. Där får vem som helst låna en bok, populärast är ljudböckerna och nu finns runt 100 titlar. Mest är det långtradarchaufförer som lånar.
Lämna namn, mobilnummer, bara. Inget krångel. Inget lånekort. Inga förseningsavgifter. Behövs inte, säger Lotta, på ett och ett halvt år har en enda bok kommit bort.
Det är Transport och Hotell- och restaurangfacket som driver biblioteken, mackägarna hjälper till, personalen sköter daglig omsorg.
Charlotte berättar att starten var en undersökning 2004 som visade att hälften av LO-männen aldrig öppnar en bok. Nu finns 10 vägkrogsbibliotek i landet, tillsammans med "Läs för mig pappa" och "Boken på arbetsplatsen" ingår de i Kultur i arbetslivet.
- Först var det bara deckare och thrillers som chaufförerna läste, men nu blir det Strindberg och Dostojevskij också, berättar Lotta.
- Läser man inte böcker så läser man inte ledare och debattartiklar heller, tror hon, böckerna öppnar världen.
Oftast gapar hyllan på Östgötarasta ganska tom - böckerna är ständigt utlånade.
Klart att vi gärna bidrar. Vägkrogsbiblioteken är ju så bra så man vill sjunga och applådera. Mer sånt!
Men inte känner jag mig som någon arbetarhjälte precis. Ärligt talat är det ingen uppoffring, varken för mig eller de andra kulturredaktörer som nappat på Aftonbladets kampanj att adoptera ett vägkrogsbibliotek. Recensionsexemplaren får vi gratis från förlagen, utan att be om dem.
Förresten blir jag inte riktigt klok på den kampanj som facken driver, "Rädda vägkrogsbiblioteken". Är biblioteken hotade eller ej?
Kulturutredningen föreslog visserligen att det statliga stödet till Kultur i arbetslivet skulle bort.
Men i kulturpropositionen finns inte det kvar, där nämns Vägkrogsbiblioteken inte med ett ord. På kulturdepartementet får jag uppgiften att proppen inte går ner på sån detaljnivå, det blir upp till kulturrådet.
På Transport hävdar kulturansvariga Lotta Durgé bestämt att stödet ska bort, trots att det inte står i proppen. Hur som helst, det är små pengar för en väldigt bra grej. Vi fortsätter att följa frågan.
Nu ska jag hem och stämpla ljudböcker, säger Charlotte glatt när hon försvinner med vårt blygsamma bidrag. Kanske snurrar någon av dem redan i cd-spelaren i hytten någonstans längs E4.