Norge har erövrat en ny svensk arena. Nej, det handlar inte om sport. Låt Petter Northug stå hemma och valla skidorna för längdskidåkarlandet har blivit filmlandet. Jo, det är sant. Inom loppet av bara någon månad kommer inte mindre än tre norska filmer ha svensk premiär.
En sådan norsk filmimport hör definitivt inte till vanligheten. Än mer ovanligt är att alla tre filmerna är bra. Och Jochim Triers kommande "Oslo 31 augusti" är till och med mer än bra: det är en fullpoängare. "Huvudjägarna" är visserligen lite mer lättsmält än Triers finkänsliga psykologiska drama men likväl imponerande (Den tredje filmen är ungdomsfilmen "Ligg med mig").
Det mest karakteristiska med "Huvudjägarna" är att det svårt att säga vad som är det mest karakteristiska. Det är en film som plötsligt byter skepnad. Det är en action. Det är en thriller. Det är en komedi. Det är en kärlekshistoria. Det är?ja, det närmaste jag kommer är att säga att det är en skandinavisk Coen-film. För precis som de egensinniga bröderna Coen så leker "Huvudjägarna" med olika genrer och gränser för det trovärdiga. På många sätt en film som leker film. En smart klichékavalkad som på så sätt lyckas skoja med våra förutfattade bilder av såväl det fiktiva som det verkliga livet. Skruvat, som sagt.
Att det här över huvud taget fungerar beror till stor del på huvudrollsinnehavaren Aksel Hennie. Denna hyllade norska skådis har förmågan att vara såväl dryg stekare som listig bov och nerskitat offer. Han bär filmatiseringen av Jo Nesbøs bok och ser till att göra den till riktigt rolig filmunderhållning.