Och Sundin tog verkligen chansen att haka på Hägglundståget och radade upp tunga argument: är du inte lönsam ska du inte ha några pengar, utgångspunkten för allt kulturarbete måste vara att alla ska gilla det man gör och framför allt - den som får pengar från staten slutar automatiskt att jobba.
Så det är bara att börja visualisera Sundins drömsamhälle:
Klassisk musik - ajöss. Du får ta "Mama Mia" eller "The Look" i stället för "Air" på begravningen. Eller tror du att Bach klarade sig utan stöd från överheten när han levde?
Samma sak på filmfronten. Roy Andersson får ägna sig åt sina reklamfilmer. Hädanefter är det Beck och Harry Potter som står för underhållningen.
Författare: ajöken till hela Svenska Akademien. Lugn, Lotass och Frostensson får söka jobb på Statoil. Här ska vi in med Läckberg, Mankell och Marklund. Och då kanske äntligen Guillou kan få det där Nobelpriset.
Mest fantastiskt under radiodebatten var annars när Sundin avslöjade att han själv skriver på en bok och absolut inte skulle kräva några skattepengar för det. Man tackar. Det måste betyda att han anser sig vara i dignitet med konstnärslönslyftande författarkollegor som Jan Myrdal, Birgitta Trotzig och Bruno K Öijer. I så fall skulle jag då inte ha nåt emot att bidra med några skatteören till Mathias litterära storverk.
Felet är, precis som kd-bossen Göran Hägglund redan redogjort för, den kulturelitistiska vänsterns. För den avskyr ju storsäljare som Guillou, Stieg Larsson och Lukas Moodysson. Eller hur var det nu? Är inte Guillou, Larsson och Moodysson ganska kulturradikala vänstersnubbar själva?
Det är snårigt alltihop. Men säkrast är nog att köpa upp sig på lite finkultur innan vi har en ny kulturkanon, med tvångsmelodifestival hela veckan lång.