I det skojigt överdrivna hjältemodsdramat "300" bjuder Gerard Butler på digitalt förbättrade bröstkorgar och primalskrin i rollen som Spartakämpen Kung Leonidas. I "The Ugly Truth" spelar han ännu en alfa-hanne i form av Mike Chadway. En grabb som gör tv-succé genom att ge fräcka förförelseknep baserat på den enkla tanken att män endast motiveras av tanken på sex.
Dialog på låg nivåKatherine Heigl spelar Jen, Mikes producent och motpol. Hon är ännu en filmisk karriärskvinna som verkar helt bortkollrad från verkliga känslor. Jens jakt efter en pojkvän verkar mera handla om statusjakt än om personliga behov. Både Mike och Jen känns ungefär lika moderna och nyanserade som de upphottade stridspittarna i "300" och med en lika neandertalaraktig dialog.
Utan tvekan vill "The Ugly Truth" uppdatera de gamla munhuggar-komedierna med Spencer Tracy och Katherine Hepburn, som till exempel "Kvinnans svaga punkt" (1957) eller "Adams revben" (1949), till modern underhållning. Det går inte. Hepburn och Tracy lyckades göra sina roller till riktiga karaktärer och då blev filmerna intressanta.
Misslyckas fatalt"The Ugly Truth" misslyckas fatalt och de kvinnliga manusförfattarna har framför allt klantat till det när det gäller Jen. Hon har noll karaktär. Vilket är konstigt eftersom det är samma manusförfattare som lyckades skoja om blond ytlighet i "Legally Blonde" och gjorde perfekt romantisk komedi av ungdomsfilmen "10 orsaker att hata dig". I "The Ugly truth" har de helt gått bort sig bland könsbaserade skämt om äktenskap och romantik. Och Katherine Heigl har ingen aning om hur hon ska ta sig ur soppan mer än att le oskyldigt. Det passar inte alls.