Obegripligt dum, eller obegripligt kul. Spionactionidiotin i "Salt" står över alla lagar och skäms inte för det. I "Salts" värld existerar endast de fysiska, juridiska och dramaturgiska lagar som knuffar filmens hjälte fram till nästa häftiga scen.
Det faktum att ingenting är trovärdigt och historien har gigantiska luckor är både filmens styrka och stora svaghet. Har man förmågan att njuta av det absurda i berättelsen kan "Salt" faktiskt vara ganska underhållande.
Modern förnissa
För mig var "Salt" som att transporteras 20 till 30 år tillbaka i tiden. En tid då den här typen av skräpig action med personer som Dolph, Jean-Claude och Steven var legio i videohyllorna. "Salt" har visserligen fått lite modern fernissa genom sina datoreffekter men känns i övrigt som en b-action från 80-talet. Historien kretsar ju till och med kring hemligt utplacerade ryska spioner som ska störta USA.
Det som däremot har förändrats är att hjälten är en hjältinna. Och det är räddningen.
Bitvis roligt
Angelina Jolie gör att det gamla och beprövade inom den här hjärndöda genren känns lite roligt igen. Åtminstone bitvis. Hon är visserligen inte i närheten av Bruce Willis bästa stunder eller ens Geena Davis i "Long kiss goodnight". För det hade Angelina behövt fler och bättre one- liners som Geenas "Chefs do that"! Kanske kommer det i uppföljaren. För en sådan verkar det bli.