Ny bok
Konstfeminism
Fristående katalog till utställningen med samma namn
Atlas
"Jag har inte kunnat finna någon kvinnlig konstnär som hör hemma i en konsthistorisk översikt i ett band", sade H W Jansson i en intervju i slutet av 70-talet. Jansson är författaren till den grundbok i konstvetenskap som användes och fortfarande hårdpluggas i den akademiska konstundervisningen i USA och hela Västeuropa inklusive Sverige.
Uttalandet och boken är ett oerhört tydligt och bestickande exempel på hur en förtryckande värdegrund etableras, sprids och blir en del i utbildningssystemet och därigenom får institutionell legitimitet. Det behövs sannerligen motböcker!
I samband med den stora utställningen "Konstfeminism" som ska turnera i landet de närmaste åren har det kommit ut en antologi med samma namn. Det är en fantastisk bok. Den är full av bilder, många mycket sällan sedda, som breddar och fördjupar och därigenom korrigerar den svenska konsthistorien genom att gå på djupet med kvinnors konst.
Det blir pinsamt tydligt hur patriarkatet systematiskt underordnar och negligerar kvinnligt skapande. När man gjort research för utställningen och boken visar det sig att viktig kvinnlig konst inte dokumenterats ordentligt eller köpts in till institutionerna. Även kritikerna var en del av samma värderingsgrund och det skrevs litet om kvinnligt skapande.
Boken är naturligtvis ingen heltäckande beskrivning av den svenska konstfeminismen. Den ambitionen vore omöjlig. Men här finns många bra texter som tar upp viktiga aspekter på historieskrivningen, de signifikanta aktörerna och teorin.
Initiativtagaren till projektet, Barbro Werkmäster, gör själv en historisk genomgång av den svenska konstfeminismen. Hon visar hur den varit en kontinuerlig rörelse som avsatt en rad viktiga konstverk. Det är signifikativt att en tidig, viktig och internationellt högt hållen konstnär som Monica Sjöö är nästan okänd i Sverige.
Genomgången blir en kavalkad av centrala verk i den svenska samtidskonsthistorien. Under slagordet "Det personliga är politiskt" lyfter kvinnliga konstnärer fram sina vardagar; dubbel-arbetet, barnafödandet, sexualiteten, politiken och så vidare.
Den feministiska konsten förde konsten, och sätten att se den, in på nya vägar under 70-talet, både vad gäller form, innehåll, material och attityd. Och på den bärkraftiga vägen är det.
Konsthistorien har varit och är till stor del fortfarande sorgfälligt enögd. Man ser bättre med båda ögonen!
Läs den här boken och njut av att låta din värld bli större och konsthistorien djupare och rikare.