Lars-Ola Borglid:
Den galne hovmålaren
Artéa förlag
Marcus Larsson är en legendarisk östgötsk konstnär, uppvuxen i Örsätter vid Åtvidaberg, som blev 1800-talets mest omtalade och skandalomsusade svenske konstnär. Om denne har Lars-Ola Borglid skrivit en bok "Den galne hovmålaren", vilken han kallar för en dokumentärroman där fakta blandas med uppdiktade händelser.
Redan 1907 skrev Axel Gauffin, sedermera chef för Nationalmuseum, en bok om Marcus Larsson. Han hade då haft möjlighet att intervjua personer, som varit Marcus Larssons vänner och därigenom haft tillgång till den muntliga berättartraditionen.
Borglid bygger sin roman på Axel Gauffins bok, men medan den lever på sitt berättartempo har Borglid omständligt skrivit om Prediko-Lena, om konstsamlaren Uno Angerstein och Parisrevolutionen 1848, som har ganska litet med Marcus Larssons självförbrännande liv och konstnärskap att göra.
Marcus Larsson var en av de riktigt stora romantiska målarna i Europa med vildmarksmotiv, brusande vattenfall och skeppsförlisningar vid klippiga kuster och han ställde ut sina målningar överallt på kontinenten.
Borglid följer Marcus Larsson i hälarna och beskriver vilken intensiv hunger efter framgång som drev målaren till att bli störst och bäst i världen samtidigt som han helt respektlöst trampade på människorna i sin omgivning.
När han målade världens största marinmålning i Düsseldorf eller när han inhöstade priser och beröm på Parissalongerna, så firade han det med ett ständigt festande, där han alltid var medelpunkten genom att vara en generös värd. Hans stora inkomster försvann lika fort som hans nymålade tavlor.
Men vad som egentligen drev Marcus Larsson till detta självförbrännande liv berättar inte romanen. Man står frågande inför tävlingsivern, som inte får någon annan förklaring än självhävdelse.
Man väntar sig att en konstnär med en så väldig poetisk kraft i sitt romantiska måleri skulle ha haft andra tankar och drömmar. Men om detta får man ingenting veta i denna roman.
Däremot hettar det ibland till som när Marcus Larsson kastar sig över en halshuggen kvinna och dricker hennes varma blod. Då möts den folkliga vidskepelsen och den epileptiske konstnären i ett mäktigt famntag.
Gunnar Lindqvist