FILM/ANIMERAD
CCC
Lego – filmen
Regi: Phil Lord och Christopher Miller
Svenska röster: Linus Wahlgren, Linda Ulvaeus, Adam Fietz
President Business leder storbolaget Omnicorp liksom hela legovärlden, där glada arbetare lever enligt instruktionsboken, köper jättedyrt ta-med-kaffe och ser samma hjärndöda komediserie på tv varje dag. Tyvärr är han en fascistoid perfektionist och tänker förgöra sin skapelse men möter motstånd när den mycket slätstrukne Emmet inser att han, enligt en gammal profetia, oväntat nog är den utvalde att sätta stopp för de planerna.
"Lego – filmen" är producerad i samarbete med danska Lego, och det är bara att gratulera till den redan så framgångsrika annonsen.
Med i leken finns påpassligt nog Star wars-lego, Batman-lego, Simpsons-lego och klassiska rymd- och piratskepp. I slutet introduceras även duplo-figurerna för de allra yngsta legokonsumenterna.
Rent visuellt finns inget att klaga på, tvärtom är det smittsamt kul att kliva in i legouniversum. Det datoranimerade legot ger precis rätt kantiga känsla och är lekfullt och kreativt använt i ett rasande tempo.
Handlingen är däremot allt annat än nyskapande, detta är den välbeprövade storyn om en kille som måste hitta sig själv innan han kan resa sig ur sin mediokritet och rädda världen, ivrigt påhejad av en (ytterst kompetent) tjej.
Med tanke på att den heta "leksak-till-film"-trenden i Hollywood i slutändan handlar om att sälja mera leksaker är egentligen det mest uppseendeväckande här ett speciellt ljud i början av filmen. Då riktas nämligen en vass udd mot stora giriga företag som breder ut sig, och det där ljudet låter misstänkt likt en sten som träffar ett glashus.
Men även om inledningen är en dos samhällskritik i sin allra mest skrikiga och färgglada form (det märks att regissörerna ligger bakom de stilmässigt lika "Det regnar köttbullar"-filmerna) blir känslan i slutet mest den av en snäll explosion i legolådan. Räkna med uppföljare. (TT)