Bernt-Ola Falck, fotografier
Skådebanans galleri, Linköping
Pågår till 4 mars
Förr skilde man noga mellan konst och foto. Numera är fotot ett likasjälvklart och accepterat konstuttryck som någonsin måleri ellergrafik. Bernt-Ola Falcks utställning med bilder från Renoirs trädgårdär en konstnärs syn på verkligheten. Han visar inte trädgården som densåg ut, utan som han vill visa den, sig själv och sin bildsyn.
Det är svartvita bilder presenterade som utsöktagelatinsilverkopior. Han söker det vackra. Hans bild av Renoirsateljéfönster lyfter fram en rappad väggs alla skiftningar ochkrackele-ringar. Inte för att visa förfallet, utan med en tanke omspricknätens och fuktfläckarnas milda skönhetsvärden. Och det stängdafönstret blir som det skildras här en sinnebild för konstens skyggagåtor och hemligheter. En stensättning vid husfoten blir nästantredimensionell genom en välavvägd trompe lil-effekt.
I en annan bild ser man mjukslipade stenar inbäddade i fallna löv.En vanitasbild. Men den känns hoppfull genom att ljuset smeker ochmjukar upp de karga stenarna och man riktigt känner den värme de lagratupp.
Flera bilder visar hans fascination av trädgårdens urgamla olivträd.Han lägger fokus på stammarna snarare än lövverket, alltså detförflutna mer än samtiden. I barkens mönster finns spår av erfarenheteroch minnen inskrivna, och det tycks vara de tecknen Bernt-Ola Falckvill fördjupa sig i.
De här stammarna har sett Renoir, haft en relation till honom.Lövverket skildras mera indirekt genom de större former bladmassornabildar. Och framför allt genom sitt sätt att sila ner ljuset och ge deten alldeles speciell karaktär. Ett sådant ljus vill en konstnär direktförhålla sig till och arbeta med oavsett om han är målare, skulptöreller fotograf.
Det finns en stilla och eftertänksam ton i de här bilderna. Till ochmed en ystert hoppande katt stoppas upp och görs till en mjuk ljusboll.Och venusskulpturen blir i bilderna mera en reflektionsyta för detmilda ljuset än en studie av den yppiga kroppsligheten.
För mig blir utställningen en spaning efter den tid som flytt och de tecken den lämnar till den som vill se.