Den stillhet och poesi som präglade Berit Hammarbäcks utställning på Krogen Amerika 2008 finns också med här. Men nu upplever jag många av hennes målningar än mera lyhört och transparent gestaltade. Motivet ”Vara själv”, där den känsligt linjerade flickan sitter i båten, omgiven av finsiktat gråblått vatten och horisont, förmedlar en fantastisk atmosfär av just ro och stillhet. Det som också kommer till uttryck i den försiktigt kubiserade målningen ”Bortglömda hus” och i den fritt formade ”Blomman”
Motsvarande stillsamma skörhet finns också i en svit som gestaltar flickor som ägnar sig åt olika aktiviteter. Bland dessa, som kan upplevas som en sorts minnesrika muralmålningar, och där de små svarta accenterna får den största betydelse, tillhör motivet ”Vänner” mina favoriter.
I ett 30-tal grafiska ”Småbilder på sjösten”, med spännande bildutsnitt från naturen, finns desto mer svartvita kontraster. Trots bildernas lilla format, så får motiven med träd, blommor parkbänkar m.m. stor slagkraft, just genom de starka kontrasterna av ljus och svärta, och där en del av bilderna har fått en försiktig färgning. Det är ett spännande äventyr att ”krypa in i” de många naturfragmenten.
Visst blir jag finstämd till sinnes av att ta till mig Berit Hammarbäcks bildvärld. Det känns som om det är något vi behöver för att såväl erinra oss viktiga minnen som att finna en lisa i vårt mediebrus.