"Det viktigaste jag lärde mig var att man aldrig ska ge upp. Och att det inte är jul varje dag", sa Jeremie Yumba första gången jag träffade honom, när han var på Skäggetorpsskolans hiphop-skola på höstlovet 2009. I lördags kväll kom den riktiga belöningen. Det var en fröjd att se Jeremies mix av glädje och lättnad i green room efter sändning. En Andra chansen-plats efter ett tillnärmelsevis felfritt nummer framför en ishall full av hemmapublik och några miljoner tv-tittare är förstås rena julafton för en rappande showman med ambitioner. Han kom sist av alla artister till efterfesten på Frimurarhotellet, men jag gissar att han inte var sist därifrån.
Jag hade både rätt och fel när jag tippade denna deltävling och jag är lika glad över båda.
Rätt: Sanna Nielsen gick till final utan pardon, darr på manschetten eller någon som helst tvekan. Hon hade deltävlingens bästa låt och bästa röst och allt annat än en finalplats hade varit en jätteskräll. Var inte förvånade om det är "Undo" vi skickar till Köpenhamn i maj. Men hennes seger betyder också mycket för mig på ett djupare plan. De som läst vad jag skrivit inför denna deltävling vet att jag lovade att klä mig i Elisa Lindströms småbyxor på efterfesten om Sanna missade finalen. Ni kan inte ana hur glad jag är att jag slapp detta.
Fel: Klockan 20 i fredagskväll hade jag Panetoz som finalist på min lista, men under genrepet greps jag av någon spontan panik och skickade upp Nanne Grönvalls emoavkomma i topp. Jag tog en rövare som verkligen inte gick hem. Men framför allt underskattade jag ju tv-publikens känsla för moderna, snygga danspopsnummer. Att J.E.M gick vidare var oavsett patriotism och Yumba-feeling mycket välförtjänt och "Love trigger" har alla möjligheter att bli en reklamradiohit och en given pepplåt på eviga bodypump-pass framöver.
Linköping som festivalstad då? Jodå, vi börjar få rutin på det här nu. Arrangemanget flöt på, Cloetta Center-publiken blev välförtjänt hyllad av artisterna och det mesta var roligare och bättre än i Malmö. Inte minst programledarna, som får till allt mer sköna gags och allt mindre nervöst innantilläsande från manuskorten.
En till rättelse efter mitt tyckande i lördagstidningen: Jeremie Yumba var bara näst coolast i Cloetta Center. En viss liten Sigrid spagatade sig förbi vid 21-hugget i lördags. "Vi måste dekonstruera de heteronormativa facken vi placeras i". Det är som de brukar säga: av barn och dårar får man höra sanningen.
I all Yumba-yra får vi heller inte glömma att han inte är den enda östgöten som gått vidare. Alexander Bard är en av låtskrivarna bakom Martin Stenmarck, men hade tydligen inte tid att ta sig till hemtrakterna i år. Kanske lika bra det. Han är van att vinna i Cloetta Center, och en neslig Andra chansen-plats hade nog gjort Medevi-sonens efterfest lite avslagen.
Hur det går för J.E.M i Andra chansen? Ingen aning. Men om "Love trigger" inte blir en riktig dansgolvshit lovar jag att klä mig i Pink Pistols rävsaxklänning nästa gång jag går på gymmet.