Att Daniel Sjölin skulle sluta i "Babel" var ju oundvikligt. Det förutspådde jag för längesen. Men att han skulle göra det på det här sättet...
Den som av någon anledning har följt mitt skrivande i denna tidning kan ha upptäckt att jag har en liten hang-up på Daniel Sjölin. Eller hang-up och hang-up. Jag är väl ärligt talat ordentligt förälskad i killen.
Och där sticker jag ju inte ut. Ingen som någonsin har sett de Sjölinska ögonen kika fram under den lagom spjuveraktigt slätkammade luggen kan rimligen låta bli att bli förälskad. Daniel Sjölin är killen som får Torgny Lindgren att tindra med ögonen som en liten gosse framför ett kinderägg. Daniel Sjölin är killen som kan ställa de mest respektlösa frågor till fruktade finförfattare som Umberto Eco och Kerstin Ekman men komma undan tack vare sin smidiga tunga, sin lena hy och det där i-mjugg-under-lugg-leendet. I Daniel Sjölin samsas så mycket skönhet och intellekt på så liten yta att man nästan är rädd att det ska sätta hela gravitationen ur spel. Ja, ni vet. Daniel Sjölin är killen hela dan.
Att han förr eller senare skulle bli för stor för "Babel" var givet. Men det var ju för att kliva upp ännu ett steg i offentligheten. Han skulle ta över Allsången, "Skavlan", Sveriges regering och hela världsalltet.
Och nu ska han alltså dra sig undan för att... skriva lite. Synd på så rara ärtor, men han kommer säkert tillbaka på endera sättet. Ett par böcker till så kan han få den där Svenska akademi-platsen som borde ha blivit hans redan när Lars Forssell lämnade in för fyra år sen. En bättre arvtagare på ständigeposten efter Peter Englund kommer de aldrig att kunna finna.
Nu gäller det alltså för SVT att skaka fram en värdig efterträdare. Vilket är ungefär som att hitta en päppla på den sjölinska huden. Alltså fullständigt omöjligt.
Marcus Birro vore så klart ett roligt val. Han blev ju utan program i TV4 och har uttryckt viss frustration över att det tog så lång tid innan han ens fick vara med som gäst i "Babel". Men nja...
Alex Schulman börjar få till en hyfsad blandning av respektlöshet och finkulturell spjuverkredd, men är alldeles för omysig och tittar under lugg på helt fel sätt. Så nix.
Fredrik Skavlan? För litterärt grund, trots sin bakgrund som bokillustratör.
Den enda som är i närheten av att matcha Daniel Sjölins blandning av intellekt, skönhet, charm, ungdom och litterär trovärdighet är förstås Jonas Hassen Khemiri. Oprövad som programledare, men det var Sjölin också när han slog ner som ett bombnedslag för sju år sen. Och så har han en läcker, lockig lugg som det går mycket bra att kika fram under.