En trist och småkorkad historia

Paul Walker och David Belle spelar den omaka duon som får i uppdrag att ta sig in i Brick mansions. Det blir mycket slagsmål men särskilt spännande blir det aldrig.

Paul Walker och David Belle spelar den omaka duon som får i uppdrag att ta sig in i Brick mansions. Det blir mycket slagsmål men särskilt spännande blir det aldrig.

Foto: Scanbox entertainment

Kultur och Nöje2014-05-02 11:07

FILM

C

Brick mansions

Regi: Camille Delamarre

I rollerna: Paul Walker, David Belle, RZA

I ett dystopiskt Detroit tvingas polisen Damien (Paul Walker) och kåkfararen Lino (David Belle) till ett motvilligt samarbete i den avstängda stadsdelen Brick mansions. Där råder tung kriminalitet och knarkbossen Tremaine (rapparen RZA) regerar. När han hotar att spränga hela området i luften måste han stoppas av våra omaka hjältar.

Om det här låter bekant så kan det bero på att det vilar en nostalgisk känsla över den här filmen redan från start. Det har delvis att göra med att det är den avlidna "Fast and furious"-stjärnan Paul Walkers sista film men också för att stämningen och rollfigurerna känns som hämtade från "Flykten från New York" korsat med "Polisskolan".

Det är inte lika genialt som det kanske låter. Inte heller är parkour, ett element som gjorde den franska originalfilmen från 2006 lite småspetsig, längre i framkant i den här typen av äventyr.

Manus är skrivet av actionfarfar Luc Besson, som också skrev originalmanuset "Banlieue 13", och det har länge varit uppenbart att hans bäst före datum gick ut för länge sedan.

Men till filmens försonande drag hör att den inte tar sig själv på särskilt stort allvar och stundtals lyckas den också med att vara milt underhållande, på sitt eget småkorkade vis.

Det finns säkert delar av publiken som till och med gillar den tröttsamt porrfilmsinspirerade tjejfighten mellan Linos ex Lola, som blir en gisslan i detta drama, och Tremaines sidekick Rayzah, en fullfjädrad ghettodominatrix.

Men till slut blir det mest bara trist att se hjälteduon råka ut för ännu ett gäng Brick mansions-snubbar som de måste spöa.

Och det tungt revolutionära budskapet som Besson trots allt propsar på, att underklassen kan resa sig och slå tillbaka mot en korrupt och girig samhällstopp, självdör samtidigt som mördarna i kokainmaffian blir mysiga samhällsbyggare i en handvändning. (TT)

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!