Bröderna Joel och Ethan Coen byter genre lika ofta som en annan byter säsongsplagg. Efter den mörka formtoppen "No Country for old men" är de tillbaka med en svart screwball-komedi som tar upp allt mellan extrem fåfänga och den ryska ambassaden.
Osbourne Cox (Malkovich) är en analytiker med koppling till CIA och hans fru Katie (Swinton) en kallsinnig läkare som blandar ihop sin skilsmässo-information med sin mans hemligstämplade memoarer.
När de två misslyckade gymföreståndarna Chad (Pitt) och Linda (McDormand) råkar få tag på datadisken med informationen börjar en karusell som slutar i makabra mord, utpressning och allmän galenskap. Mitt i all kalabalik finns Harry (Clooney) som den paranoide spindeln i nätet.
Lögner, psykotiska karaktärer, missförstånd och dåliga äktenskap är grundpelarna i "Burn after reading".
Filmen är framför allt en galant uppvisning i gott skådespeleri. Malkovich gör förmodligen årets bästa artikulering av "what the fuck", Clooneys överspel passar hans roll utmärkt, Brad Pitts korkade gymfjolla är en njutning att se och McDormands ohälsosamma jakt på "a whole new look" är både tragisk och klockren.
Men filmens största behållning är ändå samtalen som förs mellan högt uppsatta CIA-män i gråa kostymer. Vi får där en, knappast sanningsenlig men humoristiskt briljant, påminnelse om att inte ens USA:s största säkerhetstjänst har den blekaste aning om vad som egentligen försiggår.
"Burn after reading" är en bagatell och man är aldrig riktigt säker på vad bröderna Coen vill säga med sin film. Men en Coen-bagatell är nästan alltid roligare, smartare och mer fartfylld än många andras. De har doppat sina fötter i samma satiriska galenskaper tidigare men har lyckats betydligt bättre i intelligent ironiska thrillers som "Fargo" och "Millers crossing".
Fredrik Söderlund