Att det bara finns en enda Gud inskärper alla de tre världsomspännande monoteistiska religionerna - judendom, kristendom, islam - gång på gång. För att markera avståndet till den tidigare primitiva dyrkan av otaliga falska gudar? Fint, resonerar Richard Dawkins, och fullbordar den reducerande logiken när han själv avvisar den ende, den siste guden.
Richard Dawkins är världens förmodligen mest kände, och avskydde ateist. Till saken hör att han är professor (i Oxford), välrenommerad specialist inom evolutionär biologi och berömd, aktad populärvetenskaplig författare sedan boken "Den själviska genen" från 1976. Nu, till slut, har han tagit sig en glödhet potatis. Gud moder själv, i boken "Illusionen om Gud".
Den vältaliga, gedigna och bitska fyrahundrasidiga boken har i det fundamentalistiskt religiösa USA mottagits med vrede och indignation - och blivit en bästsäljare. Så fick den också draghjälp av Dawkins provokativa, men sakliga tv-dokumentär "Root of all evil?" (Brittiska Channel 4).
Dawkins tassar allt annat än på tå när han diskuterar och argumenterar mot Guds existens. Ivriga försvarare av evolutionen kallas ibland för Darwins bulldoggar; Dawkins har fått ett alldeles eget alias - Darwins rottweiler.
Till sin första hälft är "Illusionen om Gud" en bitvis uppiggande och tänkvärd, bitvis tröttsam och en smula överenergisk, likväl nedgörande uppgörelse med tron på Gud eller gudar, oavsett förpackning.
I bokens andra hälft tar Dawkins itu med religionen i sig. I synnerhet den dominerande västerländska kristendomen men även judendom och islam får sina slängar av sleven. Här är Dawkins bitvis mer hätsk än övertygande. Han gör det väl enkelt för sig när han citerar väl valda, alltså förvirrande, vedervärdiga och djupt omoraliska, delar ur Bibeln. Till skillnad från den franske filosofen Michel Onfray, främst i "Handbok för ateister", brister Richard Dawkins i sin läsning och närläsning av religiösa urkunder.
"Illusionen om Gud" är inget för gudskänsliga. Just detta är en av Dawkins huvudpoänger: varför denna överdrivna, underdåniga respekt så fort ordet religion nämns? Dawkins vill stämma i bäcken och skapa utrymme för en öppen och fri diskussion. Man behöver inte vara ateist för att hålla med i en samtid som närs, bärs och brinner av religiösa känslor. I Iran. I USA. Och lite absurt är det, åtminstone sett med Dawkins glasögon, att blir mordhotad och rentav mördad för kritik av någon som inte ens existerar.
Mest fascinerande är avsnittet där Dawkins diskuterar moralen i en värld utan Gud. Forskningsfältet är ännu i sin linda men Dawkins visar på den evolutionära biologins möjlighet att förstå varför alla människor, oavsett religion, drivs av snarlik moral.
Att medmänsklighet, altruism, inneburit en avgörande överlevnadsfördel för arten homo sapiens - och långt före våra monoteistiska religioners uppkomst - är ingen nyhet. Likväl är insikten lika utmanande som tankeväckande. Om man alltså inte tillhör de som likt 1600-talsbiskopen Ussher vet att världen skapades en måndag för exakt 6 011 år sedan.
Likväl rekommenderar jag varmt även dessa människor att läsa "lllusionen om Gud". Om så bara för att en enda gång tvingas se världen ur ett vetenskapligt perspektiv. För övrigt har Richard Dawkins aldrig hotat, än mindre mordhotat, någon för något. Vilket är mer än man kan säga om flertalet av hans vedersakare. Också det är tänkvärt.
Örjan Abrahamsson