CCC
Carambole
Regi: Daniel Lind Lagerlöf
Manus: Nicklas Rockström efter Håkan Nessers roman
I rollerna: Sven Wollter, Peter Andersson, Eva Rexed, Thomas Hanzon
Filmstaden i Linköping
Det kryllar av poliser i svensk film och litteratur. Det börjar verkligen stå mig upp i halsen. Och tyvärr är filmatiseringen av "Carambole" lika bleksiktig som det regnpinade Maardam den utspelar sig i.
Håkan Nesser är förvisso ingen dussinförfattare. Hans dekalogi om kommissarie Van Veeteren förnyade deckargenren med sitt språk, sitt rätt godmodiga tonfall och sin avsaknad av påklistrad samhällskritik. "Carambole" är en av de bästa böckerna i serien. Där utforskar Nesser frågorna om ansvar och frihet, sorg och hämnd. Där skildras en människa som omständigheterna målat in i ett hörn och den desperation som utlöser svåra brott och -- inte minst -- beskriver den en fars förtvivlan över sin bristande förmåga att älska sitt barn.
Allt det här finns med i filmen, men skildras på ett mer utslätat sätt. Och av Nessers milda, försonande humor finns inget kvar. Om det sen beror på manus eller regi får vara osagt.
Det är Sven Wollter som bär upp filmen. Kommissarie Van Veeteren är en buffel, men Wollter gör honom ändå älskvärd och rörande. En pensionär, som tvingas ut på banan igen. Det är hans egen son som blivit mördad. Van Veeteren slits mellan sin sorg över sonens död och sin besatthet av att lösa mordfallet. Han tvingas efter hand inse hur lite han kände sin egen, kriminelle son och Wollters gestaltning av denna växande förtvivlan räddar filmen.
Det är bara Wollter kvar från de klart sevärda tv-filmer om kommissarien som Martin Asphaug regisserade för några år sen. Lite synd för jag saknar den gamla rollbesättningens sköna samspel.
Här hamnar Van Veeterens kollegor i skuggan. Thomas Hanzons Münster är mer än lovligt velig och känns inte alls igen från böckerna. Eva Rexed spelar Eva Moreno men inte heller hon blir särskilt tydlig. Rexed ger ändå den kvinnliga polisen lite mänsklig värme.
Peter Andersson spelar den olycksalige läkare som slumpen gör till brottsling och som sen ger efter för sin inneboende hänsynslöshet när han inte längre har kontroll över sitt liv. Andersson är en bra skådespelare, självklart, men hamnar i alltför lika roller i film efter film. Det blir så himla förutsägbart.
Bra foto och effektiv klippning tar inte bort känslan av att "Carambole" är en tv-film, som tagit en helt onödig omväg över vita duken.