Gillade du "Hip hip hora"? Då ska du absolut se Teresa Fabiks nya film. Visserligen är "Prinsessa" mer lik en saga i skruvad tappning än ett tonårsdrama. Men budskapet är detsamma. Det handlar om rätten att bli accepterad för den man är. Och att riktiga vänner behövs när man krisar.
Fynd i huvudrollen
"Prinsessa" utspelar sig i en svensk småstad. Där bor Maja, en klumpig, överviktig tonårstjej som drömmer om att bli skådis. Hon är med i skolans teatergrupp, men alla fnyser åt henne, öppet eller i smyg. På ett bröllop möter hon arbetslösa dokumentärfilmaren Erika, som ser en chans att göra tragikomisk underhållning på Majas bekostnad. Maja blir smickrad över uppmärksamheten och ställer glatt upp på att bli filmad.
"Prinsessa" berättar om att utnyttja och att bli utnyttjad. Samt om att växa som människa. Det är ingen märkvärdig film, men den engagerar ända in i mål. Framför allt gillar jag Teresa Fabiks sätt att handskas med unga skådespelare. Zandra Andersson är ett fynd i rollen som Maja: trovärdig, tragikomisk och väldigt levande. Anastasios Soulis i rollen som kompisen Alex gestaltar både vekhet och mod. Scenerna i skolmiljö är lika träffsäkra som dem i "Hip hip hora".
Parodi på sig själv
De vuxna skildras däremot som mer enkelspåriga. Det är egotrippade föräldrar och konflikträdda lärare. Jag vet ingen yrkesgrupp som skildras så ensidigt negativt i svensk film som just lärare. Tittar verkligen alla lärare bort så fort det hettar till?
Maria Lundqvist är en skådespelare jag högaktar. Men i denna film gör hon nästan parodi på sig själv i rollen som Majas egocentriska och nervösa mamma. Det är slöseri på talang.