Någon annanstans i Sverige pågår ett tröstlöst liv. Människorna där saknar i stort sett förmåga att kommunicera med varandra. De lever parallella liv, som när de någon gång korsas bara i undantagsfall ger upphov till kommunikation. Oftare blir det kaos. Rädslan för detta får människorna att undvika samtalsämnen och hellre tiga. När som helst kan ett ord passera en osynlig och hemlig gräns och utlösa katastrofen.
Någon annanstans i Sverige ligger i Borunda, en liten by utanför Flensberg. Husen ligger på rad efter en landsväg där långtradarna dundrar förbi. Det är det enda som med säkerhet händer. Allt annat är osäkrat. Relationer och själva livet är bara villkorade och kan när som helst upphöra.
En stor tragedi inträffar i Borunda. Tre människor dör under mystiska omständigheter. Ett förvirrat polisförhör med en åldrig man som skjutit en förmodad mördare visar hur två människor talar förbi varandra - en tragikomisk höjdpunkt.
Allan Lundberg, Borundas hembygdsskildrare, lever innesluten i sitt projekt. Så gör också de flesta i samhället. När någon försöker bryta med sin givna roll och förverkliga en dröm, raseras världen omkring. Skilsmässa, nya förhållanden, mycken smärta och osäkerhet kommer i stället. Men på djupet har inget inträffat.
Hans Gunnarsson är mästare att skildra kontaktlösa liv och människor som är oförmögna till mänsklig samvaro. Men han ger inga förklaringar, och inte heller några lösningar. Den enda utvägen tycks vara att fly. Antingen inåt till missbruk eller fördomar eller att flytta långt bort och klippa av alla band till hembygden.
Någon annanstans i Sverige är det ensamt och svart, men hur är det här?
Åke SvidéN