Ett brutalt mord sker i de småländska skogarna. Nästan samtidigt försvinner Spiggen, Sveriges enda miniubåt, från hamnen i Karlskrona. Spiggen är inget krigsfartyg, och först övergår det allas förstånd hur någon överhuvudtaget kan vilja stjäla farkosten. Vad ska den användas till? Och vem är det som ska använda den?
Snart kan kopplingar till mordet i Småland skönjas, och sakta men säkert närmar sig den Jönköpingsbaserade mordutredningen jakten på den försvunna ubåten.
"Spiggen" är Erik Thulins tredje deckare. Thulin jobbar som polis i Motala och har ett förflutet bland annat som Ung-reporter på Corren. I Spiggen visar han både driv och berättarglädje - och sinne för intriger. Däremot har han med största sannolikhet varken haft tillgång till redaktör med rödpenna eller alert korrekturläsare. Vissa delar av berättelsen svajar nämligen betänkligt, och borde ha bearbetats, och korrfel och grammatiska fel duggar tätt.
Thulins trötte kriminalkommissarie Lennart Eliasson är en rätt så trevlig bekantskap, däremot är huvudperson nummer två, journalisten Elon Appelgren, enormt tröttsam att läsa om. Som karikatyr kan han möjligen fungera, men då måste Thulin se till att vässa författarpennan bättre.
Styrkan ligger i stället i porträtteringen av och storyn om två soldater. I de partierna och i det Hamiltonliknande rafflet om och i själva Spiggen kommer Thulin till sin rätt - där bränner det till och blir riktigt spännande.