Kjell Eriksson tillhör sedan flera år tillbaka toppnamnen inom den svenska deckarutgivningen.
Hans Lindell-deckare har välförtjänt nominerats till "Bästa svenska kriminalroman" ett flertal gånger och en gång har han vunnit -- ändå är han inte riktigt känd i stugorna. Det är han dock värd att bli, och varför inte nu, med "Mannen från bergen"?
Zapotekindianen Manuel Alavez gör sitt livs resa när han tar sig från Mexiko till Sverige och Uppsala för att ta reda på varför hans ena bror är död och den andra bakom galler i ett svenskt fängelse.
Eva Willman, före detta postkassörska, gör även hon en livsavgörande resa, trots att den bara går från det nedgångna ytterområdet in till centrala Uppsala, när hon får jobb på den nyöppnade restaurangen Dakar.
På restaurangen härskar Slobodan Andersson och hans högra hand, den tyste och hårdföre Armas.
När Armas mördas blir det kommissarie Ann Lindells och hennes kollegers jobb att börja nysta i en härva som täcker in både narkotikasmuggling, restaurangfiffel och småstadsmaffia.
"Mannen från bergen" hade mycket lätt kunnat bli klichéaktig, men i Erikssons fiktiva universum blir allt i stället verklighetsnära och intressant. Han har en sällsam förmåga att få en att tro att man faktiskt känner de människor man läser om. Skickligt läser han av och förmedlar känslor och tankar som är specifika för en person men som förvandlas till något universellt.
Modig är han också:
Romanens slut är det inte många av hans författarkolleger som varken skulle våga sig på eller ro iland.
Hur han klarar det? Med bravur.