Ernesto Sabato
Tunneln
Översättning: Peter Landelius
Lind & Co
Argentinaren Ernesto Sabatos debut från 1948 hamnar i samma korg (med "bad eggs") som Dostojevskijs överhettade misantrop från källarhålet. Skillnaden är att Sabatos karaktär, målaren Castel, ser sitt liv som en lång, svart tunnel.
Annars är det samma självförminskande och storhetsvansinniga person.
En liten människa som är förutbestämd att dra ner möjligheten till det goda i sitt bottenlösa svarta hål. Juan Pablo Castel ställer ut sin konst och lägger märke till en ung, vacker kvinna som står som fastfrusen framför ett av hans verk.
Hon är den enda som ser detaljer i hans tavla, de viktiga delar av motivet i kanten som är något av en centralscen i bilden.
Det är upptakten till denna tragiska kärlekshistoria, för efter att konstnären slutligen lyckats få tag i föremålet för sin dyrkan och fått sagt det han önskar, visar det sig till att börja med att hon är gift.
Spiral av misstroDe inleder ändå ett förhållande, fast hon tidigt menar att det ter sig hopplöst, hon skadar alla som kommer i hennes närhet.
Det är nu inte sant.
Själv har hon ingen skuld i den växande spiral av misstro och övertolkningar, den inbilsk svartsjuka som driver Castel till förhör efter förhör om det ena och än det andra, om hennes liv med maken, om hennes kärlek är sann, om den är rättfärdig och äkta.
Kvävande väsenDet är inte kärlek, utan ägande han vill ha och historien strömmar mot en djävulsk och på sitt sätt logisk upplösning.
Sabato har skapat en kort, brännande krönika om svartsjukans, kvävande, dödliga innersta väsen.
En bok som platsar gott i Lind & Co:s serie med nittonhundratalets världslitteratur.