"Vi ska springa fram mot nya möten och bli lurade minst en gång till," skriver luttrade psalmisten Ylva Eggehorn. Det ligger något lurt också i möten med Julia Sigurdson och hennes konst, ett slags förförelse som lätt vilseleder betraktaren, innan denne hittar koden och motiven öppnar sig för alla sinnen.
Jag vill gärna kalla konstnären för en imaginist med feminina förtecken. Hennes collage anknyter till den bild- och symbolrikedom som karakteriserade 40-talsmodernismen inom lyriken. Inspirationskällorna lokaliseras till fjärran tidevarv och kulturer likaväl som till dagens modemagasin.
Bildflödet svämmar stundom över och blir svårt att hantera konstnärligt. Men Julia Sigurdson har en fenomenal förmåga att knyta samman associationskedjor trots starkt divergerande motiv, en rent intuitiv känsla.
Den här utställningen bjuder på estetiska upplevelser av överjordisk art utan att konstnären på något sätt vare sig förbigår svärtan och smärtan i livsvandringen eller sockrar bitterheten och missmodet. Känslan av förgängelse, av skönhetens obeständighet finns där hela tiden. Intrycket är överväldigande.
EWE OLSSON
konst