I dag är det Thåström-dag i Linköping om nu någon har lyckats undgå det. Själv har jag laddat genom att lyssna på "C C Cowboys" på repeat och på att göra en del research på snubben, bland annat för att få underlag till den mäktiga läsaromröstning ni hittar i tidningen i dag.
Och det finns ju en del att rota i. Det överlägset mest intressanta jag ramlade på var hans medlemskap i den världskända Långarydssläkten. Världens största dokumenterade släkt, med Guinness-registrerade rekord i både antal kända släktingar och världens största släktträff (2500 personer 1991).
Och det är sannerligen lätt att låta fantasin skena iväg när man kollar den långa listan över kändissläktingar. Vilket party de måste ha haft där för 20 år sen. Och vilka spår det måste ha satt i vissa av de yngre, då fortfarande okända deltagarna.
Så här gick det till. Tror jag:
Den mysigt pillemariska och då levande Nils Poppe stod för värdskap och bordsplacering som släktens ålderman. Självklart placerade han Glenn Hysén och Göran Sonnevi sida vid sida.
- Tycker du inte att Octavio Paz var ett lite väl populistiskt val till Nobelpriset?
- Nae dô Sompa, jag passar på den frågan. Hajar dô? Pazar!
Mittemot satt släktens unga entrepenörssnille Johan Staël von Holstein och tog in hela debatten. Och bestämde sig för att om han någon gång fick plats i Statens kulturråd skulle han göra allt för att få in den Hysénska kultursynen bland alla Sonnevi-pretton.
Klämd mellan radikalkristne homofoben Siewert Öholm och imamen Abd al Haqq Kielan satt den pubertetsstinna Barbados-Magnus och kände sin komma-ut-process fördröjas med ungefär fem år.
Andreas Wilson, nyss fyllda tio och redan en skådespelartalang, hamnade av misstag intill Krister Claesson men räddades i sista stund av en farmoderlig Inga Landgré.
Efter maten var det dags för avec och underhållning, där Thåström och Titiyo sjöng duett och den något överförfriskade Barbados-Magnus svor att aldrig nånsin se så där jävla ledsen ut på scenen.
Sen var det traditionsenlig fotbollsmatch. En blodig uppgörelse där Glenn, Johan Mjällby och Michael Svensson fullständigt körde över Mats Jingblad, Pär Zetterberg och en skörbent "Chippen" Wilhelmsson.
Och i ett hörn satt psykiatern Johan Cullberg och tog in hela anrättningen. Plötsligt slog det honom vad hans nästa bok skulle heta: "Skaparkriser".