Radioreportaget i radioprogrammet Kaliber som berättade om stenarbetare i Kina som arbetade 12 timmar om dagen alla veckans dagar utan några som helst skydd och andades in livsfarligt slipdamm har nu blivit en bok.
Det är en förfärlig historia som berättas. En historia som förtjänar att upprepas tills den inte är giltig längre. Den handlar om hur kinesiska företag genom strunta i allt var arbetarskydd heter kan erbjuda produkter som är väsentligt billigare än när de tillverkas här. Att det i nya svenska bostadsområden blivit mode att använda sten i områdena mellan husen beror till stor del på att den kinesiska stenen är så billig vilket i sin tur beror på att stenarbetet utförs helt utan skyddsanordningar.
Ett par hundra miljoner kineser arbetar långt borta från hem och familj för låga löner och under vilka förhållanden som helst för att kunna skicka hem pengar till familjen.
I boken skildras hur reportrarna wallraffade som representanter för ett nystartat svenskt importföretag för att komma in i fabrikerna där det farliga arbetet äger rum. De berättar om intervjuer med kinesiska företagare som slutat tvärt när frågorna blir känsliga.
Sedan reportagen sänts har de svenska importörerna reagerat. De har tagit med sig skyddsutrustning och åkt till sina leverantörer i Kina. Om det blir någon effekt på golvet återstår att se.
Allt är alltså inte nattsvart. Så är det med Feng som slipade stenar till smycken. Han drog på sig den obotliga sjukdomen silikos och hans fall har vandrat genom det kinesiska rättsväsendet och till slut har han fått skadestånd. De kinesiska myndigheterna skärper arbetsmiljölagstiftningen för de utländska företagen men hittills har företagen ostraffat kunna strunta i den.
I globaliseringens era är det här naturligtvis ett alldeles nödvändigt reportage.