"Vem äter skinka på ramadan? Jaaaan!"
Henrik Dorsin är på många sätt ett geni, och hans kuplett om Jan Björklund under partiledarutfrågningen i SVT häromdagen var snygg, rolig och väldigt elak, där folkpartiledaren framställdes som en främlingsfientlig agaförespråkare och krigshetsare. Vilket kanske är lite orättvist, särskilt med tanke på att Dorsins kuplett om Mona Sahlin ett par kvällar innan i jämförelse i det närmaste var en hyllningssång. Om denna gradskillnad beror på form eller politisk åsikt får vi nog vänta till nästa rödgröna kuplett för att veta.
I alla fall så ser detta ut att bli ett humorval att ta på allvar. Och då menar jag inte ofrivillig humor, som när Maud Olofsson i dag ordnar allsång med Linda Bengtzing i Linköping, utan ett val med bra, rolig och ibland vass satir från många olika håll.
Det är så klart bra. Dels för att politisk satir med udd är ett tecken på att vi lever i en välmående demokrati, men allra mest för att politik innehåller så mycket gott humormaterial som det vore en skam om det inte togs tillvara.
P1:s "Public service" med Rachel Mohlin och Göran Gabrielsson är ett gammalt flaggskepp, och till vardags ett av få forum för politisk satir. Där lever de så klart glada dagar i dessa tider. Men det har ploppat upp en hel del nytt också, och där tar verkligen SVT sitt ansvar.
På måndag börjar det dagliga satirprogrammet "Elfte timmen" och det är alldeles för tidigt att ropa hej, men det verkar lovande. Klara Zimmergrens och Peter Apelgrens kortkorta valfilmer i rollerna som Bean, Olov, Mai och Gerd är tipp topp. En ny favorit är Ana Gina, en 19-årig Sundsvallsbo med palestinska rötter som gör roliga bloggfilmer om svensk invandringspolitik och annat. När hon ikläder sig rollen som ärkemuslimen Khadidje är det briljant (anagina-valet.se).
Nätrevolutionen har förstås gjort sitt också - det finns en uppsjö politisk humor av skiftande kvalitet på youtube, facebook och överallt.
Mitt i stormen står politikerna som glatt måste finna sig i att bli hånade tillbaka till stenåldern. Eller till synes glatt i alla fall. Att hålla masken och allra helst låtsas skratta är det enda möjliga, till och med när man som Jan Björklund blir kallad vikarierande sverigedemokrat och "riksdagens minst humana".
På tal om dagens allsång, förresten. Till Centerpartiets och Maud Olofssons försvar ska sägas att de är de enda som satsat på humor i sin valreklam. Och då frivillig humor, till skillnad från sina konkurrenter.