Black Jack: Fina flickor
Frituna
JAG UNDRAR vad som egentligen hänt med Black Jack. Om låtvalet på den här skivan är gjort av bandet är jag allvarligt oroad. Om det är så att skivbolaget visat sin makt och styrt innehållet kan jag bara beklaga.
Det här är nämligen så dåligt!
Ta bara refrängen på titelspåret "Fina flickor": Där sjunger Tony Ljungström "Fina flickor sover alltid hemma, det är lika sant som det är sagt, jag sitter ensam kvar och väntar på ett svar, varför fina flickor alltid sover hemma".
Vad i hela friden?
Det är ju så fånigt att man baxnar! Och verkligen inte värdigt en orkester som Black Jack.
Och vad gör "Lucky lips", den gamla slagdängan som man kopplar ihop med Siw Malmkvist, på den här skivan? Eller den lika åldersstigna "Breaking up is hard to do"?
Botten.
Det enda jag kan glädjas åt är Tony Ljungströms alltid lika omedelbara och direkta röst som ger Black Jack sin karaktär. Allra bäst gör han sig som vanligt i smäktande ballader, som snygga "Jag saknar ord" eller "Finge jag välja" av Joakim Nilsson, eller "Natten är vår" av Calle Kindbom och Peter Karlsson.
Sveriges bästa dansbandssångare, säger jag.
Men, tyvärr, Black Jack, bottennappen är för många för att betyget ska bli något annat än klart underkänt.
Black Jack spelar i Linköpings Folkets park på lördag.