"And so the legend begins". Det är slutorden i den senaste version av historien om mannen som stal från de rika och gav till de fattiga. Ridley Scotts film slutar alltså där de flesta andra Robin Hood-berättelser börjar. Istället koncentrerar sig Scott & Co på att berätta en historia om hur det kom sig att Robin och hans män blev laglösa och England fick leva under Prins Johns förtryck. En historia som precis som Kevin Costners 90-talsversion börjar med krig i främmande land. Där får vi möta Robin som soldat i Rikard Lejonhjärtas armé. Men där slutar likheterna med Costners "Prince of thieves". För vissa är det en lättnad (även om Alan Rickman alltid saknas).
Samtidigt hade jag personligen stora farhågor inför "Robin Hood". Efter att ha sett trailern var jag rädd att Ridley Scott och hans skådespelarfavorit Russel Crowe skulle göra denna klassiska matinéfigur allt för pompös och svulstig. Jag fruktade en "Gladiator-version" av Robin Hood. Därför blir jag glatt överraskad när filmen trots allt bjuder på lite matinékänsla med humor och svärdslungande dueller. I mina ögon är det då filmen är som bäst och jag hade hoppats på lite mer av den varan. Sedan blir filmen lite "baktung". Slutet är nämligen lite för tillkrånglat och utdraget med sega tillbakablickar och krystad fader-son-problematik.
Trots det är "Robin Hood" ett underhållande filmäventyr som faktiskt får mig att hoppas på en fortsättning. Åtminstone om det innebär att Cate Blanchett och Russel Crowe fortsätter spela Marion och Robin. De är stjärnor som vet hur man bär en film av det här slaget och Cate får dessutom lov att göra Marion lite "modern".