Torbjörn Säfve, eller Ali Touba som hans muslimska namn lyder, är en särling i den svenska författarvärlden med smak för sinnlighet och ödmjukhet. Hans perspektiv är ofta den konstnärlige och kreative mannen, som ett stycke utanför de socialt väletablerade lite vinddrivet men nyfiket betraktar livet och människans beteende.
I romanen "De sanna och de falska" heter denne man Morondava ibn Sulayman. Han är en av den första generationens muslimer på 600-talet. En sällsam vandring har fört honom till England och Stonehenge. Där ser han tillbaka på sitt liv och den resa genom tre kontinenter, som slutat vid denna utpost av civilisationen.
Fadern var en av profeten Mohammeds närmaste lärjungar. Genom faderns berättelse får läsaren följa Mohammeds och islams första tid. I Torbjörn Säfves berättelse skildras hur profetens budskap om kärlek och kvinnans egenvärde går förlorat i de efterlevandes interna maktstrider och dogmer.
Ljuset som profeten tände beblandas efter dennes död med de "gamla" religionernas käbbel och maktlystnad. Ingen religion är bättre än den andra. Allra minst i det ambivalenta Europa. När ibn Sulayman beträder Europas mark möter han en katolsk kyrka som med maktlystnad och primitiv folktro styr människors liv. Torbjörn Säfve kallar Europa för en kontinent "där vi alltid känner oss sjunkande".
Det finns en sorg i texten att Mohammeds ord aldrig fick bära frukt. Därmed gick kvinnans position också förlorad. Meningen med livet är att "se världen, se kvinnan, se barnen växa upp. Torbjörn Säfve står livet och människan nära. Hans religionskritik är varm och nästan erotisk medmänsklig utan minsta spår av kitschig New Age. I den sällsamma reseskildringen från Mellanöstern, via Afrika till Europa trängs ett myller kosmologier, teologier och mytologier, där alltför många fromma söker beskriva och gestalta livet med döden.
Detta är en god berättelse och en sällsam möjlighet för det traditionella Europa att få läsa sin historia sedd ur östern ögon.