I dag är läsning nästan uteslutande en tyst sysselsättning och texter är för ögat. Det tar sig många uttryck. Ett snabbt växande fenomen under senare år är så kallade smilisar, eller smileys som de heter på engelska. Alltså teckenkombinationer som används för att visa en känsla. Till exempel är kombinationen ;) vanlig för att signalera skämtsamhet, ironi. (Det ska alltså visa en blinkning – man får vrida lite på huvudet för att se det från rätt håll.)
Ofta omvandlas en viss kombination automatiskt till en figur – ett leende ansikte till exempel. Humörsymbol kan vara en övergripande svensk term. Emotikon används också ibland.
Det sociala mediet framför andra, Facebook, gör nu en stor satsning på den här typen av bildbaserad kommunikation då man lanserar en ny serie av rörliga ikoner som ska kunna uttrycka förvirring, tacksamhet, allvar och andra känslor. Figurerna är formgivna av en filmanimatör och bygger på ansiktsforskning. Tanken är att den digitala kommunikationen ska kunna rymma mer känslor.
Den första smilisen användes 1982 då en universitetsprofessor i USA föreslog att :-) skulle användas för att markera att ett diskussionsinlägg var skämtsamt menat.
Det finns någonting tilltalande i symbolerna, de är enkla att både använda och förstå. Sådant som skämt och ironi är ofta vanskligt i skrift så de fyller ett behov som säkert många har erfarit.
Problemet kan vara en överanvändning. Det verkar ibland som om det i dag sprider sig en rädsla för att skriva i stort sett någonting utan att gardera sig med en blinkning eller ett leende.