Linköpings Trädgårdsförening grundades den 22 mars 1859 och kan alltså stoltsera med 150 år i år. Väldigt mycket har hänt sedan starten, och planteringarna har skiftat med modets växlingar. Det vi ser idag är en modern variant av grundidén med parken. Sveriges trädgårdsföreningar var bland annat avsedda för att lära folket om trädgårdsskötsel. Den pedagogiska biten kan vi nu hitta i Naturcentrum. I parken skulle man naturligtvis också ägna sig åt promenader och rekreation, men det dröjde länge innan det byggdes en lekplats här. Barn ansågs vara störande och göra för stor åverkan på buskar och gräsmattor.
Käringbäcken, som ser ut att vara ett nytt påfund, är i själva verket ett återupplivat vattendrag som fylldes igen 1913 på grund av obehagliga dunster. Det fem år gamla Tropikhuset ersätter restaurangen i morisk stil från 1881 som brann ner nästan hundra år senare. På en av de få höga höjderna i Linköping tronar Belvederen. Även den har genomgått stora förändringar sedan den åttakantiga grundsockeln lades 1880.
Här växer botaniska rariteter och ståtliga träd med stammar tjockare än grosshandlarmagar, och vissa har bevittnat tilldragelser ända sedan slutet av 1800-talet. Två kungabesök och ett antal vådliga luftballongsfärder kring förra sekelskiftet hör till de mer spektakulära.
Det är journalisten och författaren Inga Wallenquist som har sammanställt Linköpings Trädgårdsförenings brokiga historia i jubileumsboken En park i staden. Berättelserna om mer eller mindre hängivna trädgårdsdirektörer, kris och blomstring är lika fascinerande som upplysande, och stoltheten över vår anrika park växer med läsningen. De sagolika nytagna fotona står Göran Billeson för. Hans motiv är av en subtilare sort än de äldre dokument som konkret visar hur parken har sett ut. Entrépartiet med den gamla restaurangen i bakgrunden tycks ha varit det absolut vanligaste motivet på Linköpingsvykort och tjänar därför utmärkt till att se hur parken har förändrats år från år.